Aftonbladet – 30 maj 1861, sida 3

rr. -. vw Ro RR no a sta socken, Carl Erikssons hustru Katarina Kristina Ersdotter lifvet genom att sticka sig i halsen med en 7 tums lång knif. Anställd undersökning har gifvit vid handen, att den olyckliga, som varit plågad af hysteri, drifvits till sin förtviflade handling af fruktan för att nödgas framsläpa ett sjukligt lif. Med sin man har hon alltid lefvat väl tillsammans och efterlemnar 5 barn, af hvilka det yngsta endast är 7 veckor gammalt. BLANDADE ÄMNEN. Branden i Glarus den 10 och 11 dennes är den största under detta århundrade i Schweiz. I förbundskommissåriernas berättelse uppskattas skadan till 15 eller 16 millioner francs. En lycka i olyckan är det, att den del af staden, der fabrikerna ligga, undgick förödelsen; öfver den andra och längt större delen dref den häftiga föhnvinden, hvilken vid eldens utbrott rasade i sin fulla styrka genom Glarusdalen, lågorna framåt med så stor hastighet, att staden vid midnatt såg ut som ett enda stort eldhaf. Fiera menniskolif ha gått förlorade och värdefulla föremål, som ej kunna ersättas, blefvo lågornas of. Den 76-årige rådsherren Ris har aflidit till öljd af skrämsel och ansträngning, och den utmärkte historikern ständerrådet Blumer har förlorat alla sina dyrbara papper. Den modlöshet och slapphet, som alltid följer omedelbart på en så oväntad, förfärlig olyckshändelse ha hastigt gått öfver och efterträdts af en verksamhet och drift, som gifva ett hedrande vittnesbörd om sechweizarnes sans, praktiska dugtighet och beredvillighet att bistå hvarandra i nödens stund. I sjelfva Glarus uppbyggas i hast för handtverkare och köpmän baracker, till hvilka Graubiinden lemnar byggnadstimmer. Arbetskraft tllbjudes i rikligt mått från grannstäderna, och en komite med pastor Tschudi i spetsen har bildat sig, hvars uppmaning om hjelp ej varit förgäfves. Till den 18 dennes hade redan från sjelfva Schweiz influtit 250.000 franes för de bLrandskadade, oberäknadt det understöd, som skänkts i kläder, lifsmedel o. s. v. Äfven från utlandet tillströmma gåfvor, och invånarne,i Glarus förtjena en sådan välvilja, ty de ha alltid varit beredvillige att hjelpa der det behöfs. Såskickade de hamburgarne efter Hamburgsbrand n gåfva af 30.000 francs, hvilket är nära 1 rdr för hvarje individ af befolkningen i Glarus: — En prest mördare af penningsnålhet, I Plotycze (i kretsen Brzezan 1 Böhmen) kom en afton i början af innevarande månad en svinhandlare till ortens kyrkoherde (en go katolik) och begärde nattqvarter samt bad honom förvara hans börs, som innehöll flera hundra foriner. Presten tog emot penningarna af-hapdelsmännen och anvisade åt honom stalldrängens säng i en lada, emedan denne var borta på en resa och ej väntades hem förr än följande morgon. Drängen återkom likväl mot midnatt och kastade, icke aktande gästfrihetens lagar, den objudna gästen ur sängen. Denne sökte sig då en hvilostad uti en ped af ladan; men knappt hade han hunnit insemna, förr än han väcktes al ett svagt buller, hvarpå följde ett stönande och 7 rosslande ljud: Plötsligt varsnade han i halfdunklet en menniskoskepnad, som smög sig genom den halföppna dörren ut på gården och slutligen såg han tydligt huru presten och hans hustru släpade drängens lik till källaren. Utom sig af.fasa väntade han till dess det åter blef tyst och ilade derpå till byn, der han begaf sig ull mären, berättade hvad som tilldragit sig samt nödgade denne, trots hans motsträfvighet, att bet gifva sig till prestgården. Må mean föreställa sig prestens häpnad, då han såg sin förment döde säst komma för att återfordra sina penningar. Presten öfverlemnades i rättvisans händer. — Hastig lycka, En af de mest excentriska personer i förra århundradet var grefve Gotter. I sitt nittonde år kom han till universitetet i Prag, hvarest hans munterhet och lifliga lynne snart samlade en krets af lustiga bröder omkring honom. Dessa glada kamrater, som jHillbragte sina ferier i Wien, förstodo att gifva sina galna streck en så romantisk anstrykning, att tik och med kejsarinnan Maria Theresia fäste uppmärksamhet vid dem och önskade-se den unge Gotter.; Att denne sökte efterkomma denna önskan; ller af sig sjelf... Men som han var af borgerg härkomst, måste han åtnöja sig med att ställa sig utanför slottsporten och buga sig djupt för kejsarinnan, när hon åkte ut. Maria Theresia skall emellertid ha smålett nådigt åt honom. — En gång då hon höll öppen taffel på slottet, stod Götter bland åskådarne, hvilka voro skilda från kejsarinnan och hennes förnäma gäster genom ett skrank, öfverdraget med rödt sammet. Efter middagen spelade drottningen ett parti Scartå med ministern Kaunitz. Denne blefemeltertid genom en vigtig depesch nödsakad attafägsna sig på en stund; men som kejsarinnan ej var van att vänta. blef tiden henne lång, och non frågade otåligt: Kan, ingen annan taga zorten? Hofmännen, som ej voro beredda härpå, stodo orörliga; då svingade sig Jigtaligt en ang vildhjerna öfver sammetsskranket, trädde ram till sin sköna herrskarinna och gjorde en ljup bugning. Det var den muntre Pragstudenen. Kejsarinnan fann behag i hans djerfhet. och efter att ha betraktat honom med en välvillig blick, sade hon: Välan, grefre Götter, tag lå korten, hjerter är trumf. — Gotter knäböjde för henne. Ni torde äfven vilja ha riddarslazet, tillade hon. Här är detf. Och dermed slog hön honom sakta med sölfjädern på hufvutet och begge skuldrorha. Hans lycka var nu gjord. Kejsarinnan tappade med åfsigt en. beydlig summa till honom, och när Kaunitz köm sållbaka, presenterade hon den nya grefven för honom. — Gotter inträdde snart i statens tjenst, hugnades med förtroliga beskickningar, blef en rik man och köpte det vackra godset Molsdorf Thäringen; hvarest han bygde sig ettslött,, som han utstyrde med furstlig prakt. Här stiftade han ett slags ordenssällskap, hvars uppvift var att njuta Nfyets fröjder. Prinsessan Amalia Henriette af Braunschweig var ordens störmästarinna, och både ryska och preussiska hofven läto representera sigi sällskapet, som bland sig räknade utmärkta sångerskor och dansöser och hvarje år samlades på grefvens slott for att slömma alla politiska bekymmer och njuta de est omvexlande förströelser. Genom sin stora rpighet och prakt ruinerade sig grefven dock art och måste sälja sitt ståtliga Molsdorf. Lycan, hvars gunstling han dittills varit, öfvergaf onom likväl icke heller nu, ty Fredrik den storestog honom i sin tjenst och gaf honom en generalpostmästares indrägtiga embete. — Uhinesisk almarach för 1861 har nu utkommit som vanligt i början af Mars månad. Den omfattar icke mindre än 12 stora volymer och lem utorr fullständig förteckning på alla förvaltningen, en kört månad för månad af hän: t förlidet år. För första ssande tbttryck om främlinde med dem afslutade trakt sig med en tålrik och tfter deras nad eckort och att emellan scotda