leda sig af annat än pligten. Fru Stefana hade bestämdt räknat på att hennes protest i sonens namn skulle ha verkat; men en gång väckt till full besinning af sin dotterliga känsla mot den lefvande fadern, gick Juanna fram till målet, och till och med der förbi. Då kände Lauritz moder, hvars fot icke varit på det bröllopet, att äfven hon genomgick en reaktion. Det är nämdt att hon åter blef samma starka, verksamma och karaktersfasta qvinna som förut — ja, hona blef ännu verksammare: hon ville. förtjena penningar, och hon gjorde det, drömmande mången natt — liksom nu, der hon låg vaken — att hennes lille Lauritz skulle blifva en präktig och rik herre, som endast tackade farmor för allt. ) Intills i dag hade hon fått hafva gossen hos sig långa tiderna, då en ung djekne? i närheten varit hans informator, men nu var hennes sinne litet oroadt, emedan Juanna beslutat att gossen skulle sättas i helpension på Gratverna, der han, utom; lärdomen, kunde inhemta att man i högsta tarflighet och utan alla anspråk kan vara lycklig. Dessutom skulle hans täflan med den lille Peder Gude sporra hans flit och blifva honom gagnelig: ; ; Juanna skulle aldrig ha velat tillstå att just hennes egen starka känsla för gossen gjorde henne obenägen för formoderns förslag att låta honom. komma till skolan i Uddevalla, der hon hade så många relationer. För denna sak. hade fru Sterana också ifrigt stridt — men Juanna stred aldrig: hon hade endast sagt sitt lugna nej, och den unga qvinnan var oåtkomlig i sin iasthet.,. Lilla Lauritz lätta och jemna andedrägt hördes nu som en ljuf rhusik i farmoderns öra. Hon hade fruktat att ban redan för ett par dagar sedan skulle blifva hemkallad, men då hon fick höra omtalas att det tillställdes kalas på Byborg, insåg hon att Juanna med flit låtit honom:stanna qvar. : (Fonts. följer.)