Brof från en Chalf-litteratör. Det är nu längesedan jag, med min gamla mosters. tillåtelse, uppträdde inför den vördade allmänheten. Jag tillåter mig nemligen att i minnet återkalla mina svaga månskensförsök att likna den svenska poesiens snillesol — den svenska Runeberg. I samma stund hans ljus gick ned, upphörde äfven jag att bli synlig, hvilket synes-bevisa att jag icke hör till de sjelflysande kropparna, utan måste låna mitt sken från någon ljusets urkälla. Men min lott har dock blifvit, att i hast från min underordnade egenskap af måne, genom en underlig skickelse, blifva centralsol i ett helt solsystem af snillesolar — här i Wimmerby. Med den gamle skådespelaren af Blanche kan jag nu sjunga, att jag 4 — står högt på ärans sky, 1 och detta skedde i Wimmerby. Liksom. den rättroende katoliken, i sin själavånda, vänder sig till jungfru Maria, så vänder jag mig nemligen, när något går emot, till moster min, som alltid med huldhet och barmhertighet afhör min klagan och för mina ringa verser till hennes ära afhjelper mina besvär samt upphöjer So; sh som det sker med många andra här i landet — utan all förskyllan, till stor värdighet öfver mina gelikar. Då jag klagade min nöd för moster, hade hon den artigheten att sätta mig i bredd med — vår svenske Runeberg. Hon sade: Du är den svenska litteraturens Sven Dufva. Det blir din lott att ensam försvara den lilla bron, som skiljer den sköna konsten från de litterära konstmakerierna — denna gångspång, som icke får eröfras, om icke kotteriandans barbari skall öfversvämma landet. Dertill behöfs icke något hufvud; dylika finnas icke på motsidan heller, utan blott ett godt hjerta — något som den totalt saknar. Men dertill behöfvas anhängare, en falang, för att sätta lika mot lika... Du har en stor mission i litteraturens.tjenst, min Anders Petter!? Med vördnad och beundran betraktade Jag moster. Tackar ödmjukast, sade jag; har moster -några relationer på högre ort, så önskade jag helst bli chargå daffaires nånstäns der man talar svenska, i anseende till svårigheten med de främmande tungomålen.t ?Nej, sade moster, ditt rike är icke af denna verlden, du skall bli en andlig, en litterär storhet. Fastän icke tviflande på mosters ljusblick och förmåga, vågade jag ändå hemställa