Aftonbladet – 28 maj 1861, sida 2

nen är en benämning, som folket gifvit åt den tjensteman, hvilken det åligger att gå omkring och å pressdirektörens? vägnar ge tidningarne en icke officiell varning. Han bär svarta kläder — detta har föranledt benämningen — har en hvit, oklanderlig halsduk och är, såsom det anstår en tjensteman, högtidlig i åtbörder och uppbygglig att åhöra. Men aldrig var hans uppsyn mera allvarsam och hans uttryck högvigtigare äni fredags morse. Med en fruktansvärdt imponerande min och stämma tillkännagaf han för tidningsredaktionerna i Europas mest upplysta hufvudstad, att direktören för pressen, hr de Laguårronigre inviterade dem att ej gifva sina läsare den ringaste vink derom att i London en bankett egt rum, der hertigen af Aumale presiderat och efter måltidens slut hållit ett tal på engelska språke öfver engelska litteraturen samt föreslagit skålar. Som det ögonskenligen var hr de unguerronigres mening, att rikets väl stode på spel, i fall en så öfverraskande händelse blefve känd, så hörsammades uppmaningen af tidningsredaktionerna. Och hvad hade de väl annat att göra? Då emellertid kejserliga regeringen är den starkaste och mest populära regering på jordens hela yta, om man annars får tro senatorers, deputerades och ministrars dagligen upprepade försäkringar, så är det omöjligt att inse hvilka olycor kunde uppstå genom ett medgifvande för franska pressen att meddela sina läsare, om ock endast under rubriken af ?diverse?, att den litterära fonden?, haft sin årliga middag, eller att en landsflyktig prins der yttrat sig med lika mycken talang som sakkännedom om Shakespeare och om OCorneille, om Walter Scott och om Georges Sand, äfvensom om de respektiva förtjensterna af en engelsk och fransk litteratur, om den engelska och den franska pressen. om den engelska och den franska tribunen?. Jag är ledsen öfver att nödgas tillägga, att grefve Persignys konstitutionella, bana ingalunda visat sig så välsignelsebringande som man i början hoppades. Det är emellertid ganska sannolikt, att han verkligen kokat ihop ett nytt cirkulär i hans liberala manår; men den litterära middagen och hertigens af Aumale litterära tal synes ha åstadkommit samma verkan på hans idter som det bekanta åskvädret i ?Bruden af Lammermoor? på Calebs matlagning i Ravenswood Castle, den nemligen att göra dem sura. I annat fall blir det svårt att kunna utfinna någon giltig förklaringsgrund till dylika åtgärder.? w—EEREA