Aftonbladet – 28 maj 1861, sida 2

son från Ofvedskloster med vinnaren. Tollska priset, 30 rdr rmt, vanns med 29 points af landtbrukaren Åkerman? — Derefter företogs fågelskjutningen, då ingeniör Kull Blef fägelkung. Vid den af sällskapet för-: anstaltade middag föreslogs af ordföranden konungens skål, som under hurrarop tömdes. — Vid de på eftermiddagen företagna skottlekarne gjordes många rätt vackra skott. (IL. W-) — Enligt underrättelser från Tromsö af den 8:e hade Spetsbergsexpeditionens två fartyg, som af den sednaste tidens stormar hindrats att förr utlöpa, samma dag afgått nordpå, utbogserade ur hamnen af ett ångfartyg. — I morgon kl. 6 förmiddagen inrycker första årsklassen af Stockholms stads beväring till 15 dagars exercis på Ladugårdsgärdet. — Lunds studentbeväring inryckte den: 14 dennes på Tegnårsplatsen till undergående af 14 dagars vapenöfning under befäl af löjtnanterna Schiött och Montell. — För att bereda den till Djurgården sjötrafikerande allmänheten en treflig och beqväm landningsplats, har stadens drätselkommission, berättar D. A., för 13,000 rdr rmt inköpt en större tomt nedanför Byströms villa. Denna tomt förses nu med hamnskoning och skall derefter påfyllas, planeras och planteras. — Ångfartyget Svea medförde i går ytterligare 30 hästar tillhöriga den Rentziska truppen, så att antalet af truppens hästar nu utgör 82. Ett särskilt stall har för hästarne blifvit uppfördt vid Falkenbergsgatan å kongl. Djurgården. — Mindre teaterns nya stycken, En tablå vivant och En Herre som vaktar sin måg, gåfvos i går för andra gången och för en icke särdeles talrik publik. Det första af dessa stycken, båda öfversättningar från franskan, har icke heller några så framstående egenskaper att det kan locka publiken in från den vackra våraftonen och uti den qvalmiga teatersalongen; det är ett temligen lösligt uppkok på gamla idter och situationer: en f. d. strumpfabrikör, som blifvit adelsman genom egendomsköp och håller mycket på sitt namn, samt föröfrigt alltid kommer för sent i kärlekssaker; -— en gammal baron, som gifter sig med den rika borgarfrun, tvingad dertill af en snål slyngel till brorson, som friar till det ena kapitalet efter det andra — och slutligen en sentimental kärlekshandel emellan en ung flicka och en ingeniör — se der hufvudelementerna i stycket. Karaktererna erbjuda heller ingenting nytt, det enda något ovanliga i den vägen är den unge Octave, som visar en för sin ålder ovanlig girighet, hvilken dock icke väcker någon annan känsla än afsky. Utförandet var i de flesta fall godt, och isynnerhet framstod fru Kinmanson i sin icke serdeles tacksamma roll, genom den osökta enkelhet och det naturliga sätt hon visste att deruti inlägga. Efterpjesen hemtar hela sitt värde från det genomkomiska sätt, hvarpå hr Deland utför en svartsjuk och misstänksam svärfaders parti. Stycket är äkta franskt i sina öfverdrifter och sin plananläggning, men kan när som helst försvara sin plats som en lättsmält och roande efterrätt, af ungefär samma species som En bengalisk tiger med flera andra småstycken, der allt kommer an på att genom galenskaper och upptåg sätta publikens skrattmuskler i rörelse. De öfriga medspelande gjorde allt sitt till för att gifva stycket den lätta och lifliga gång, som r ett hufvudvilkor för dylika småsakers gifvande