Aftonbladet – 27 maj 1861, sida 2

Mekaniskt vände Juanna ögonen åt denna ats. Schalen låg der..verkligen, men med ena snibben fastlåst mellan tröskeln och dörren. Hvad vill ni mig?? frågade hon med stormande otålighet. Hvarom är det?? Den dödshvita färgen vek hastigt undan, och en rodnad mörkare än både blod och purpur steg upp på kinderna. Hvad det är? utbrast sträft ryttmästaren. Jag hör ett rop, som sliter sönder mina öron, jag ser dig sådan att blotta din isyn kan skrämma folk på flykten, och du rågar hvad jag vill... Kom nu från köllen .. tag upp schalen, fru Sune, och svep om henne! Rör icke schalen, Konkordia! Jag går ned... Skynda, skynda, skynda... Stig ni förut — jag stänger sjelf dörren till mina rum. Schalen skall du ha. på dig! sade mannen och sprang sjelf till dörren... Jaså den är fast... Det är således derinne som du haft någon syn — tag hit nyckeln, så får jag lossa snibben.t Den dörren öppnar ingen annan än jag !4 Och i detsamma ryckte hon med förvånande styrka schalen från dörren så att ena stycket blef qvar derinne. tKom nu! i; Ryttmästaren och Konkordia, båda djupt slagna öfver en häftighet så helt och hållet utom Juannas väsende, följde henne långsamt; men: då hon tillslutit yttre rummet och liksom på en sky flugit nedför trappan, skyndade de efter, fruktande att hon i den utomordentligt besynnerliga spänning, hvari honm var, skulle ila ut på sjelfva gården. Men hon skyndade in i barnens kammare, der hon handlöst kastade sig ned på en stol framför den nedfalnade spisbrasan. (Forts. följer.)