Aftonbladet – 27 maj 1861, sida 2

qvickheter och dubbelt så många osanningar. om jag finge följa i ert släptåg. Ni kan vara tillfreds med de plattheter, ni redan sagt, min käre herr ryttmästare ... Nå, får ni Juanna att lemna Byborg, tror ni? tDå jag arrangerat min stora egendom, der allt, särdeles inomhus, är fullkomligt förfallet, med ett ord, när värdinnan behöfs, kommer hon Ch Hon har då lofvat? ?Nej, men ni vet att hon strikte håller sig vid pligten, och qvinnan skall följa mannen.? Ja, nog är hon samvetsgrann till ytterlighet; ändock tviflar jag på att hon lemnar det här stället.? Fru pastorskan tviflar alltid på min makt, derföre att hon sjelf motstått den. Hvad jag varit högfärdig, om jag en enda gång lyckats att göra den hetlervärde herr Sune någon liten orol!? Jag tar mig dristigheten erinra er att ni talar om min man, som heder är värd i annan mening än den ni ensam tycks förstå! Konkordia hade sattpå sig sin stora matroneair och såg icke ut som om det lönat sig att komma igen med flera qvickheter. I denna stund inträdde lyckligtvis Juanna. Nå, min ömma vän, det var en makalös odhet ... och sakerna tyckas vara ännu makalösare.? Jag trodde att de voro för små — derföre tog jag blott en drägt, men jag går genast tillbaka, ty med ljuset i hand och kläderna på armen kunde jag ej stänga dörren.? — Åh, de bli förträftiga ... Men låt mig hjelpa dig!? Nej, tack!? Juanna var åter borta. ?Nå?, utbrast ryttmästaren stoltserande, säg nu att min hustru icke är älskvärd at annat än blott pligt — står det i hela vig