Aftonbladet – 27 maj 1861, sida 2

sträf du är, har du dock i behåll din skönhet och din spanska grandezza, och jag vill särskilt komplimentera dig för den här hvita drägten, som du bär i qväll. tan ett ord tog Juanna upp teskeden och pomeranserna för att sluta garneringen af krämen. tHvad? utropade den äkta mannen misslynt. Jag trodde att du skulle gå straxt... gör det — jag kan ganska väl sluta detta under tiden ... Se, här kommer ju dessutom förstärkning: fru pastorskan med en nymf i hvardera handen, den ena heloch den andra halfsotvande. Skola då alla barnungar somna i qväll? Jag hoppades att mamsellerna Jetta och Laurentia skulle hedra min tillställning, åtminstone med sin närvaro. Få de otacksamma nymferna inhysasi barnkammaren, kära Juanna? frågade Konkordia och tog, utan att afvakta vidare svar, den välkända vägen. Juanna hade slutat sitt bestyr och gått ut för att uppfylla det löfte, hon gifvit sin man, som emellertid blef qvar i det stora half: mörka rummet för att vänta antingen sin hustrus återkomst eller pastorskans, hvilken senare icke länge lät vänta på sig. CHvad står ryttmästarn på post här för? Olyckligtvis icke för min fordna doktorinna och närvarande själasörjarinna — jag står här för ingen annan än min högtärade fru gemål, som lofvat mig ett par rockar och västar från farfars farfars tid. Ack, om ni ville förena er med oss månfarare! Ni kan icke tro hur väl jag skulle uppvakta er på resan. . . EE Nej, jag är icke vid humör i dag. Ni, som kan allt hvad ni vill, måtte väl kunna hålla ett stycke dåligt lynne inom lås och bom! Låt beveka er — jag känner att jag skulle kunna säga dubbelt så många