Aftonbladet – 27 maj 1861, sida 2

STOCKHOLM iden 27 Maj. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) i Berlin den 20 Maj. Åtskilliga tyska regeringar ha, såsom ni vet, i sina resp. stater förbjudit den tyska nationalföreningen? och storhertigen af Hessen-Darmstadt har till och medi Frankfurt gjort det andragande att förbundsdagen a måtte förklara, att nämnda förening är förbjuden inom hela tyska förbundsområdet. Oaktadt denna framställning gjordes redan i början af året och saken genast hänvisades till det politiska utskottet har ännu ingenting i anledning deraf blifvit åtgjordt. I en at de sednaste sessionerna har nu hertigen af Sachsen-Coburg-Gotha, hvilken, som bekant, är föreningen särdeles väl bevågen, låtit genom sitt ombud begära, att denna sak ofördröjligen måtte bli afgjord, Spå det icke inom en förbundsstat måtte stämplas såsom förbrytelse hvad som inom en annan är tillåtet och på det icke den meningen må göra sig gällande, att förbundsförsamlingen vill undertrycka en förening, som åtminstone hittills ej blott hållit sig inom de af förbundslagstiftningen utstakade gränser, utan hvars sträfvanden gå ut på att stärka detnationella föreningsbandet och öfverensstämma med det stora flertalets af nationen önskningar.4 Nationalföreningen låter icke skrämma sig af hessiska demonstrationer. Ett stort möte at dess preussiska medlemmar är bestämdt att hållas i Juli uti Danzig, då bland annat en adress rörande tysk centralmakt och tyskt parlament skall till antagande framläggas. Afpolitiska nyheterär för öfrigticke synnerligen mycket, som är glädjande att förmäla. Det är nästan lika kyligt och otrefligt i staten som i temperaturen. Debatten om den macdonaldska saken för 14 dågar sedan var ganska lysande. Vincke talade ypperligt, och hr von, Schleinitz svarade värdigt, så att vår representantkammare icke blef lord Palmerston något skyldig för hans angrepp i underhuset. . Men i sjelfva verket är icke mycket derpå vunnet, och det har blott visat sig, att om vår politik fortfarande står i strid med den franska, så befinna vi oss dock derföre icke på bättre fot med England. En sådan politik är just icke mycket att skryta med; den går ut på en temligen svag isolering, och af detta skäl harjag afhållit mig från att i detalj redogöra för macdonald-debatten; tidningarna måste dessutom hinna före mitt bref redogöra för diskussionen. Huru litet Preussen på sista tiden skridit framåt, visar sig tydligast deraf, att wirzburgarne, d. v..s. de mellersta staterna och deras anhängare, redan den 22 dennes åter skola samlas i Wiärzburg, för att utnämna kårkommendanterna och öfverbefälhafvarne för de fyra förbundsarmkårerna samt sannolikt äfven fatta andra beslut rörande bildandet af en tredje tysk arme jemte de båda stormakternas armåer. Detta blir naturligtvis ett vanmäktigt försök, ty det förutsätter de öfriga förbundsmedlemmarnes samtycke, hvilket ej skall erhållas. Man vill blott dermed förarga Preussen, och att de tyska småfurstarne våga förarga det, är ett sorgligt tecken på vår svaghet. Man säger väl att hr von Schleinitz åberopar Österrikes pånyttfödelse, för att rättfärdiga sitt motstånd mot nationalföreningens sträfvanden. Den preussiske ministern ville, såsom bekant är, icke gynna någon cavourskunionistisk politik, hvilken har sin utgångspunkt i den förutsättningen, att Österrike befinner sig i upplösningstillstånd och att Preussen skulle ärfva dess inflytande i Tyskland. Hr von Schleinitz åberopar väl, såsom sagdt är, den sednaste vändningen i förhållandena i Wien och Pesth, för att framställa sin tillbakadragenhet såsom klok och anbefalld af det faktiska tillståndet. Men oberäknadt att Österrikes pånyttfödelse först måste bestå profvet och ganska väl kan vara: endast skenbar, kan det dock ej bestridas, att Preussen efter freden i Villafranca åter låtit den gynsamma situationen obegagnad gå förbi. Erfarenheten af år 1849, då berlinerkabinettet, trots Österrikes oederlag, icke förstod att samla Tysklands krafter i sin hand, har varit en fruktlös maning. Nu likasom då har Preussen dröjt och ej velat öppet förena sig med nationens liberala elementer. De sorgliga följderna af detta system ligger för öppen dag och skola vid en utbrytande kris för hela verlden uppenbara Tysklands onda. I polis-saken är icke mycket nytt att förtälja. Generalprokuratorn har förklarat, att i de handlingar, som lemnats till honom, intet skäl förefinnes ätt väcka brottmålstalan mot andra tjenstemän (d. v. s. mot hr von Zedlitz). Den administrativa undersökningen fortsättes emellertid, och hr von Zedlitz skall utan tvifvel om några veckor erhålla afsked. — — K. M:t har, enligt Posttidningen, den 14 innevarande månad utnämnt och förordnat: Vid skånska dragonregementet, till regementspastor, vice pastorn i Skabersjö och Törringe församlingars pastorat af Lunds stift G. A. Collin, och vid Skaraborgs regemente. till äfverstelöitnant och förste maior.