Aftonbladet – 24 maj 1861, sida 3

En pris snus. ; Tre skomakeriarbetare, A. F. Lindberg, A. Allen och O.: Stenberg, voro i går inkallade till rådhusrätten för något krakel. Då målet påropades på femte afdelningen, instälde sig de förenämnda personerna: Nå, berätta huru det gick till? frågade nu ordföranden käranden Allen. Joho; jag fick mig en knuff, svarade Alln, så att jag for emot kakelugnen och stötte mig i pannan. Hvar fick du knuffen då? frågade ordföranden vidare. I pannan, herr rådman! Nej, jag menar hvar blef du knuffad? förklarade ordföranden. Jo, i ryggen, sade Alln, som slutligen fick klart för sig, att han förblandade de båda kroppsdelarne, den knuffade och den stötta. Nå, hvem gaf Allen den knuffen då? sporde Ore nd , z i Ja, si det kan jag omöjligt säga, förjag kände inte då de här termer ha blifvit bekanta sedan och arbeta nu tillsammans, förklarade Allen bestämdt. -Dessutom har jag hvarken nytta eller skada af skråmorna, så det gör mig Blldeles detsamma. Det vill med andra ord säga, att Alln ej önskar ange Lindberg, anmärkte ordföranden. Nej, herr rådman, jag kände honom inte och har ingen bevisning. Me Ordföranden frågade härpå, vänd! till Lindberg: tNå, huruär det Lindberg, har du knuffat Allen? ; s Nej, det har jag inte, herr rådman! Mer det står i polisprotokollet, att Allen angilvit dig härför, förklarade ordföranden, och så står det äfven att du i din tur angifvit Alln. Ja, si det var så, att jag fick mig en knuff. så jag for på Allen och så for Allen på kakelugnen och fick de der skråmorna, upplyste Lindberg; men alltsammans var bara på lek. ty det var endast fråga om — en pris snus. Nå, men du måtte väl veta hvem det va: som knuffade till dig? sporde ordföranden. Ja, det var någon tredje person som kom vid mig; men hvem det var kan jag omöjligt säga. Men det fanns ju ingen mer i rummet än ni tre? inföll ordföranden med en dragning på munnen. r Nej, men jag kände inte de här herrarne då och har ingen bevisning. Som Stenberg ingenting heller kunde upplysa. fick målet med allmänna åklagarens medgifvande förfalla, och sedan ordföranden varnat dem att-ej vidare ställa till clamamus, aflägsnade sig de tre kamraterna, synbart belåtna dermed att den pris snus, om hvilken de ursprungligen tvistat och hvilken efter den nya lagen om vålå mot person kunnat komma att stå dem dyrt, nuv föll sig så billig. ö — Såsom vi förut nämnt, ha tvenne plåtslageri-arbetare, bröderna Nilsson, blifvit angifna att, under ett tumult i huset n:r 55 vid Sibyllegatan, illa hafva slagit en arbetskarl vid namn riksson. Vid förra rättegångstillfället upplyste häöstru Eriksson, att hennes man sedermera aflidit. på serafimerlasarettett men som hon sade sig i veta om mannen ljutit döden till följd af det riksson tillfogade våld -eller af annan orsak. uppsköts ransakningen för inhändigande af be vis härom från lasarettet. I går, då målet, åter förekom, upplästes ett läkarebetyg , från lasarettet, af innehåll, att Eriksson, som vid intagandet å lasarettet lidit af inflammation i ena lungan samt sedan äfven fått inflammation i den andra, hyartill kommit fyllerigalenskap, visserligen haft ett par skråmor i hufvudet; men som han ej sjelf deröfver beklagat sig, hade intet afseende fästs derå, och enär hans sjukdom i kliniskt hänseende ej erbjudit något särdeles anmärkningsvärdt, hade ingen obduktion å hans lik företagits. å hustru Eriksson ej hade några vittnesgilda personer att i målet åberopa, framstälde rättens ordförande, om målet ej finge förfalla, hvilket dock bestreds af Nilssönerna, som önskade få ua och höra åberopade vittnen. Måletuppsköts.