STOCKHOLM den 24 Maj. Helstats-oxperimentet i Österrike. (Från Aftonbladets korrespondent). ; Wien den 18 Maj. Riksrådets båda kamrar ha voterat adresser till kejsaren, hvilka framlemnades af för ändamålet utsedda deputationer. Man har allmänt anmärkt den temligen liberala syftningen i den öfre kammarens adress; hvilken utgör en märklig. motsats mot den anda, som vanligen råder inom herrehuset i Preussen. Hvad beträffar den andra kammarens adress, så bekräftar den enhetspartiets seger, d. v. s. det partis, som framför allt önskar enhet i monarkien. De centralisationsifrande tyskarne ha varit de mer eller mindre separatistiskt sinnade slaverna öfvermäktiga. En tysk representant, herr Giskra, förklarade oförbehållsamt, att den tyska nationaliteten i Österrike på grund af sin mera utbildade intellektuella odling och sina framsteg på de eröfringars område, som den moderna civilisationen tillkämpat sig, var sänd och berättigad att beherrska de öfriga nationaliteterna. Det är begripligt, att då ungrarne icke äro med i riksrådet, slaverna der icke ega de parlamentariska förmågor eller de vilkor för sammanhållning, som äro af nöden, för att bjuda tyskarne spetsen. Återstår att erfara hvad Ungern ämnar göra. Utan tvifvel skall landtdagen iPesth antaga Deaks förslag, hvilket Österrike lika litet är hågadt att godkänna, som det skulle ha godkänt aflidne grefve Telekis mera radikala programm. Deak höll sitt historiska föredrag i representantkammarens i Pesth session den 13 Maj, och af det djupa intryck det gjorde på församlingen, hvilken ännu var uppskakad af Telekis död, kan med visshet förutsägas, att hans program skall bli antaget. Jag sade, att Telekis program var mera radikalt. Hvad som i sjelfva verket skiljde dennes program från det deakska partiets, var att Teleki helt och hållet förkastade iden om en helstat,. absolut icke medgaf annat än 1848 års lagliga förhållanden samt ignorerade och betraktade såsom icke skedt allt hvad som efter denna tidpunkt tilldragit sig, till och med kejsar Ferdinands tronafsägelse och kejsar Frans Josefs tillträde till regeringen. Deak och hans anhängare å andra sidan voro benägna att på vissa tydligt bestämda vilkor samtycka till helstaten och erkänna kejsar Frans Josefs tillträde till regeringen på grundvalen af den pri sanktionen. . Men hufvudsaken, hvilken man aldrig får släppa ur sigte, är att icke heller Deak vill erkänna annat än en personalunion med Österrike samt. att äfven han fordrar sjelfstyrelse för Ungern. Häraf följer, att Deak äfven förkastar den statsförfattning, som oktrojerades åt Ungern genom diplomet af d. 20 Oktober 1860 och patentet af den 26 sistl. Februari, samt att han hvarken vill att representanter skola skickas till det österrikiska riksrådet eller godkänner dettas beslut. För öfrigt vet hvar och en, att ett slags sammanjemkning på sista tiden skett mellan Telekis och Deaks partier samt att det sistnämnda har gjort eftergifter åt det förra. Man inser här ganska väl, att afsigten med Deaks förmenta hofsamhet i sjelfva verket endast är att vinna tid samt att Deak å sin sida söker utvägar att i en mer eller mindre aflägsen framtid bana väg för Un? gerns sjelfständighet och fullkomliga frånskiljande från det öfriga kejsarriket. Hvad som bevisar detta är, att Deak uti sitt tal, efter att ha förklarat att det habs burgska huset endast i kraft af pragmatiska sanktionen regerar i Ungern, tillägger följande: ; cOm det en dag skulle hända, hvilket ej är sannolikt för den närmaste framtiden, men likväl ingalunda är omöjligt, att den nu regerande dynastien utslocknade äfven på den qvinliga linien, då skulle, enligt den pragmatiska sanktionen, nationen åter ega rätt att fritt välja konung, och om då Ungern kallar till tronen en särskild konung, skall hon upplösa detta kejsarrike, hvars österrikiska statsmän nu äflas att bilda en helstat på Ungerns bekostnad; det skall applösas utan ringaste våldsgerning, rättsenligt och allenast emedan det enda band, som förenat de, olika : parterna, nemligen identitet i dynasti, upphört att finnas till. Denna citation är ensam tillräcklig för all göra begripligt, att det kejserliga hofvet aldrig under nuvarande förhållanden skall godkänna förslag, som grunda sig på ett dylikt program. A andra sidan är det säkert, att förslaget skall antagas af landtdagen i Pesth. Ministeren Schmerling skall då sannolikt göra ett nytt förlikningsförsök, och om detta strandar, skall man vädja till nationen genom att upplösa den ungerska landtdagen. Det är dock att förutse, att nya val icke skola medföra mera medgörliga kamrar. Man nödgas då gifva vika eller försöka använda våld mot Ungern, stödjande sig på det tyskt-slaviska kejsarriket, hvilket åter skulle införa oss uti revolutionernas tidehvarf. Hade jag icke rätt. då jag i mitt förra