Lita derpå, min vän! Men det visste du dock ej på förhand? Jo, jag hade sagt mig, att då en man på sådana grunder ville rifta sig, skulle han icke, sedan det skett, äfventyra den stackars trefnad och ro, han kunde ha, genom ett uppförande, som torde störa båda delarne, åtminstone för honom :sjelf.t Ditt resonemang har en egen klarhet, men om, emedan allt kan tänkas, din uträkning slagit fel. skulle det då endast vara för mig som trefnaden och ron stördes? Helt och hållet. Högst märkvärdigt... Blodet började flyta raskare i den unge männens ådror.. Hurudan jag än blir, huru mitt lynne utvecklar sig, jag stör då alärig dig? Nej, kära Engelbert, och det hoppas jag att du ej heller önskar. : Icke i dag, icke i morgon, icke ijöfvermorgon, icke så länge jag förmår hålla fast en skenande tanke; men om jag — jag som ej på förhand kan utstaka gången af min menskliga och bräckliga natur — om jag möjligen faller i hvarjehanda frestelser och faror, om jag tröttnar, om jag lider, om jag tager en rekreation för all denna ro — hvad då, skulle det på dig verka alls ingenting? Jo, jag funne det ledsamt. Jaså — men det skulle icke smärta, icke störa, icke vidare inverka? j Det vet jag icke, min vän, men upprikr tigt: jag förmodar att det behöfdes något annat för att hos mig verka en skakning. Engelbert såg länge på henne, men han sade endast: Ack, ack, ack !4 Jag tror, återtog Juanna, att vi icke gå längre i vårt samtal — det är icke nyttigt för dig! å z Blott detta — svara mig blott på detta: Om jag felar, blir du barmhertig, eller ser du det icke ens?4 , 4Jag ser nog hvad du gör i både godt och ondt, och alltid skall du hos mig finna