Aftonbladet – 22 maj 1861, sida 2

honom så som det.går med allting här i verlden, att han småningom blifvit omgestaltad.-— Om han nu får resa utan hopp ati en dag vinna dig, lärer han bära det utan att falla i något slags galenskap. Vikunna således utesluta ryttmästaren från samtalet, Det tackar jag dig för — helstjag fruktade annat. Men i ställett, återtog Konkordia, skall jag säga hvad jag tänker om dig.som dotter! Behöfver du det? Det behöfver jag, och du lofvade mig att få tala... Du har icke i något afseende för en så utomordentligt öm och uppoffrande fader varit hvad du bort vara under de här tre sista åren. Stoltsera icke för mig. med. påståendet om uppfyllda pligter — jag känner ganska väl: det skenprat, hvarmed man kan invagga sig sjelf och hvarigenom ; man blott fill en:tid för sig bakom ljuset. Du har aldrig visat dig annorlunda än stel, tung, nästan hård, sedan ditt hjerta träffades af olycksslaget. Var det sådan din gamle fader var emot dig, då han för dig Anne sitt gladaste hopp? Var det sådan hän var då, han förlorade en älskad och ärad; hustru? Nej, och nej tusen gånger! Smärtan, som var bitter i båda fallen. behöll han för sig sjelf: men sitt hjertas Milda värma, hvilken icke gick förlorad i någotdera, utgöt han såsom solstrålar öfver dig och har så utgjutit under dessa tio år och skall intill sista gnistan. af sitt lif så öfver dig utgjuta all den värma, som han haft och har qvar... Snart, ja snart nog går han bort — akta dig, Juanna, att, när du står vid den gröna torfvan, som täcker hans barnarena hjerta, den passiva tröghet; hvari du så länge insvept dig, icke då upplöser sig... akta dig för ångern, och kom ihåg att han lider grymt vid tanken att han lemnar dig skyddad endast af dig sjelf! Och slutligen: kom ihåg att han går till din moder!4 Icke ett ord svarade Juanna. på detta i fd