du alldeles förfryser, om du -— hvad kanske-.snart. nog inträffar — ensam får lefva qvar med? den lille härpå sstranden. Nej, käre fader, frukta icke det! Jäg skall uppfostra..min son och ära fars minne, i det jag ger honom fars grundsatser. Han skall icke vänjas vid alltför mycket solsken i barndomen — det kunde göra honom veklig, och lifvet fordrar starka krafter och strängt allvar.4 : Det fordrar mera, min Juanna I Ödmjukhet och ett mildt sinnelag, tro, hopp och tålamced — detta får du icke utesluta ur räkningen ! Jag skall försöka att gifva min gosse allt hvad jag sjelf kan fatta och utöfva.? Du utöfvar mycket, barn, och fattar ännu mer, men känner litet, och jag har kommit till den öfvertygelsen, att ingenting annat skall förmå verka en förändring hos dig än inträdandet i ett nytt band. Här behöfs lif, solsken och glädje.s Utan att visa hvarken förundran eller förnärmelse: öfver det så direkta förslaget, svarade hon helt enkelt: : Far menar att allt detta komme, ifall jag ånyo gifte mig? Men, käre fader, slå ort den inbillningen! Jag behöfver ingen högre grad af lycka, lif och solsken — framför allt behöfver jag icke någon man ill beskydd, ty jag är redan att betrakta som en äldre qvinna, dertill enka, och jag står lugn, hvad än hända må.4 Å ?Det lugnet kom för brådmoget och uppehåller sig på falsk grund. Det gör mig ondt att säga det, dotter, men det är icke ett vackert kristligt lugn. Med ett sådant hjertat behölver men icke frukta att al: Irig se solen fella varm på ett stelnadt sinne, Fader, fader! Engelbert — du vet att det är på hoiom. jag tänker — har helt och hållet mogat till en rättskaffens och präktig man. lans resor ha gjort honom rd drdigt odt. Jag älskar och värderar honom; och an har så länge: och troget burit dig i jertat att... : Forts.)