det papistiska väsende, som man förstått insmugla och sökt alltmera utveckla och fötfästa inom kyrkor, som kalla sig protestantiska. Vi ha redan haft tillfälle att såsom ett af tidens mest betydelsefulla tecken omnämna den storartade religiösa rörelsen i detta hänseende, som förspörjes i flera europeiska länder. Det bifall, hvarmed Schwartz den nyaste teologiens historia? blifvit mottågen äfven i Sverge och den störa utbredning Colanis religiösa föredrag vunnit hos oss, vittna bland annat derom, att denna rörelse finner anklang hos den bildade och i religiösa ämnen tänkande allmänheten i vårt land och stärka förvissningen derom att det aldrig skall lyckas några hierarkers om än så riga bemödanden att inlulla i sömn och sedermera i grund förgöra den sannt protest ntiska andan i vårt land. Det största evtnement i England för ögonblicket är en nyligen utkommen skrift som bär titeln ?Essays and Reviews.4 På länge här ingen bok väckt så stort uppseende och framkallat så mycket bifall och så mycken motsägelse som denna, hvilken redan inom mycket kort tid äpplefvat ej mindre än åtta upplagor. Den innehåller sju uppsatser; författade af sju särskilda skrifiställare, bland hvilka de trenne teologie-professorernåa Baden Powell, Benjamin Jowett och Rowland Williams redan äro bekanta såsom hörande till de mest frisinnade inom den engelska kyrkan. De vända sig alla med religiöst allvar, med logisk skärpa och med den grundligaste kyrkonistoriska insigt emotden engelska högkyrkligheten med dess mer eller mindre uppenbara papisteri — hvarföre också redan såväl den högkyrkliga 4convocationen? som de flesta. anglikanska biskoparne uttalat sig emot densamma — och uppresa ett standar för den evangeliska andan i England, kring hvilket utan. tvifvel ädla-och. kraftiga kämpar i mängd skola samla sig. Samtidigt har en dylik skrift utkommit här i Sverge, hvilken. har ungefär samma syfte och belydelse, ehuru. författad. af en enda person, af den man, som under en längre följd af år; med en frimodighet, en ihärdighet och en arbetskraft, hvartll under liknande förhållanden vårt land inärvarande tid ej har att uppvisa ett motstycke, kämpat och -arbetat för protestantismens sak inom vår kyrka och för utbredande afinsigti och deltagande för de resultater, hvartill denteligiösa forskningen 1 :ednare tider kommit. Atfven hans skrift är hållen i den populära Essays-formen. Afven den innehåller Sförsök och kritiker; försök att för bildade läsare kort och populärt visa skilnaden emellan den kristliga, religiösa. tron och dogmtron, åskådliggöra huru den sedhare uppkommit, huru den står i strid emot kristendomens och emot protestantismens väsende och huru den alstrar söndring och fanatisni, bämmad religiös utveckling och prestvälde; kritiker öfver de papistiska företeelserna inom vår kyrka, öfver nylutheranismeny, sådan den framträdt uti sin högkyrkliga organ, den af trenne prelater i Lund utgifna Svensk Kyrkotidning: Det är de krassa lärorna om de af teologer sammanskrifna symboliska bekännelseskrifternas evigt gällande gudomliga suktoritet, om presteembetet med guds nåde, hvilket alla församlingens medlemmar skola vara underdåniga i trossaker och som härutinnan har att af alla fordra samma lydnad, som vi äro skyldiga Gud sjelf; det är dessa rent ultramontana. läror, som man sökt göra gällande i Svensk Kyrkotidning och som man ännu förkunnar, sedan denna nylutheranism, i hvars teorier man vill finna ett stöd och hjelpemedel för sin groft menskliga, hierarkiska lustå, spelat ut sin roll i Tyskland, det är dessa läror, som egentligen uppkallat författaren . till. ett genmäle, hvilket är, såsom det höfves den grundlige sanningsforskaren, affattadt i en hek och hållet lugn ton och främmande för den hetta och zelotism, som plägar framträda i de teologiska kontroverserna och som gjort odium theologicum till ett ordspråk. Men utom denna sin polemiska betydelse innehåller hr Ignells skrift så mycket redande och upplysande i allmänhet öfver hithörande ämnen och är skrifven med ett djupt religiöst allvar, med så mycken öfvertygelsens värma, så mycken moderation, ankelliot och klarhet i formen, att vi icke blott önska, utan äro fullt öfvertygade om, att den skall finna en stor krets af läsare. Den är alltför helgjuten, att vi ur densamma skulle såsom prof här lösryckt meddela något stycke. Viskola i stället i några särskilda artiklar beröra några af de ämnen, som i densamma afhandlas. Ö