Aftonbladet – 15 maj 1861, sida 2

Alltid stadd: på krigsfot och elakhet! menade kaptenen skrattande. Men: var nu helt lugn — eftersom ni försmår min vänskap, så tar jag den tillbaka ... ... och återskänker mig-väl i stället ert gamla grundlösa misstroende? Dock före.drager jag att vara. fruktad och afskydd framföf att vara föraktad. I: de sista ordem låg: en sådan nerv och en sådan dold: eld, att Lauritz verkligen kände hela sitt misstroende vakna; men beherrskande det med kraft, sade han i en fullkomligt allvarsam, nästan vördnadsfull ton: f Mamsell Konkordia, vi bli nu: åter grannar — kan det då. icke få stanna: vid: den vänskap; den aktning: och det förtroende; som jag nyss erbjöd och än en gång erbjuder? Blif öm mot min. Juanna, då jag är borta, och: stå som: en trogensyster vid hennes sida, om något påkommer! Juannas veka hjerta. känner sig så lyckligt, då det finner. omkring sig vackra ochädla känslor: Be der — det: for ett moln: hastigt som blixten, hvilken efterträdde det, öfver Konkördias ögon — se der min hand, kapten Laurits! Er första. bön till mig skall annoteras: i både hjettat och minnet: Var redlig och öppen emot mig, utan misstro,.utan skrymtan, och gif. mig er aktning — den skall jag söka förtjena... så blir allt: godt. Vid den gode a mamsell Konkordia, jag upptager denna stund som en välsignelse, ty. den gör mig fri från ett. obefooadt ondt. .Och:heder och tack. för det ni med: så. mycken klokhet tagit: hand om En: gelbert! Ni är den qvinna, som mannen måste antingen högt respektera. eller högt: frukta. Godt... det der var icke mycket bevändt med för. min qvinvliga egenkärlek, men lyckligtvis: har jag ingen sådan; och:hvadni sogt tillfredsställer fullkomligt gamle: Peder Gude Giäddas ullvarsamma dotter. (Forts:)