Aftonbladet – 14 maj 1861, sida 2

STOCKHOLM ten 14 Maj. Nästa års verldsexposition i London är numera officielt kungjord äfven här i landet, sedan P. T. i går afton i öfversättning meddelat det afStorbritaniska beskickningen härstädes till svenska utrikesdepartementet aftemnade reglemente för expositionen. Att vårt lands deltagande i denna exposition ifrågakomwer, taga vi för afgjordt. Mången torde väl ifrågasätta om vinsten af ett sådant deltägande uppväger de icke obetydliga kostnader, som dermed äro förknippade, och sannt är att en sådan invändning kan ega någon grund om man afser endast direkt och omedelbar materiel virist; men tager man åter i betraktande, att vid dessa internationella expositioner de särskilta länderna hufvudsakligen söka och finna ett tillfälle att ådagalägga på hvad utvecklingsstadium de befinna sig i afseende på allmän odling, slöjdflit och konst, så lärer utan tvifvel ingen svensk önska, att vid en sådan verldsmönstring, om vi så må uttrycka oss, vårt fädernesland skulle underlåta att efter bästa Tförmåga häfda sin plats. Det företer sig här ett af de tillfällen, då man måste vidkännas u poffringar för att ?representera?, såsom den vedertagna termen hos oss lyder, och jemför man den kostnad, som fordras för att göra det uti nu ifrågavarande fall med hvad nationen af samma anledning utgifver i andra riktningar, blir den också relativt obetydlig, under det betydelsen af ett värdigt uppträdande här torde vara vida störrg än i många andra fall. Men om Sverge sålunda bör deltaga i expositionen — och föregående tillfällen ha ådagalagt att våra industriidkare icke sky ansträngningar och uppoftringar för att bidraga till landets värdiga uppträdande i den allmänna täflingskampen, så är det också nödvändigt att erforderliga förberedelser dertill träffas så tidigt, att icke genom expositionsartiklarnes för sena ankomst till expositionen ansträngningarna och uppoffringarna till en stor del-göras förgäfves: Litet hvar minnes ännu den bedröfliga anblick, som den svenska afdelningen på pariserexpositionen erbjöd under hela den första delen af expositionstiden. Och det är likväl just under den första tiden somY det allmänna intrycket bildar sig, som alla beskrifningar och berättelser utgå och då måhända äfven det största tilloppet af besökande eger rum. På samma gång derföre, som vi fästa uppmärksamheten derpå att expositionens öppnande är utsatt till den I Maj 1862, att de för densamma bestämda artik larne mottagas från och med den 12 Februari till öchk med den 31 Mars, sämt att störa och tunga föremål, som för uppställhing fordra betydligt, arbete, måste insändas före den 1 Mars, 10rde vi böra erinra om nödvändigheten deraf att expositionsartiklarne om möjligt redan under-detta år åflemnas och samlast. ex. i Götheborg, för att kunna derifrån rid sjöfartens öppnande afgå till London. Endast på sådant sätt lärer det: vara tänkbart att vårt land med dess vintertiden stängda kommunikationer kan infinna sig med sina expositionsartiklar igom den för sådanas emottagande bestämda tiden. Det vore derföre äfven att önska, att den expositionskommission, som svenska regeringen lärer komma att tillsätta, måtte oförtöfvadt utses, på det den må blifva i tillfälle att skyndsamligen sätta sig i beröring med industriidkare och industriella etablissementer i landet samt vidtaga de öfriga förberedande åtgärder, som erfordras för att landet må kunna värdigt och i tid uppträda på expositionen.