Aftonbladet – 13 maj 1861, sida 2

ståndsdel..... Nå, således. larfvar : den. försoffade mannen omkring här, lika litet fruktad, aktad och bemärkt som om någon af de stora. gårdshundarne ginge. inne i rummet: Kärleken har då för-er båda äfven den egenskapen att göra allt skapadt i skapelsen antingen till. noll eller utsuddade skuggor. ?Nej, på ett så barbariskt sätt äro vi icke sjelfviska.. Och hvad. beträffar. Engelbert, kan. han visst icke nu. klaga öfver brist på uppmärksamhet. Jag egnade honom icke en fjerdedel deraf som flicka. Ah, jag förstår... men det der är uselt.c .Huru uselt? frågade bestört Juanna... tÄfven Lauritz visar honom en särdeles välvilja. . Kunna vi lyckliga göra mindre? cAnnu uslares.. Jag säger att kornetten vore värd att någon barmhertig menniska gäfve honom ett kött för pannan, om. han icke sjelf .kan göra det. 8å vild och underlig du nu åter är! Hvarföre yttra sådana galenskaper? Derföre, återtog Konkordia, att jag afskyr feghet och att Engelbert är en feg, föraktlig man, som går här och låter behandla sig som... .sOm.... . Lika mycket, låt-oss nu gå ned tillbaka... . Min herde är, som du väl vet, temligen blyg, men han längtar ändå att se mig hvar stund.,..:.... I salen hade emellertid fru Stefana inta sit högsätet vid kaffebordet. Herr Tönn satt bredvid i sin högryggade: länstol, melan magistern och kaptenen stodo vid spisen och språkade om bosättningen till hösten, då. kapellet. finge tillträdas, emedan let fanns hvarken enka eller barn som bes vöfde nådår. Magister Sune tog just tillället i. akt att tala med sin vän kaptenen om en viss kommission, som icke gick ut vå någonting mindre än att denne skulle söpa en liten blårosig servis, ärnad att bli n fullkomlig öfverraskning för den unga 17 Nn. ä ERS TAR 7 (Forts, följet:y