Aftonbladet – 13 maj 1861, sida 2

Och snabba. som lärkor ilade de bäggt qvinnorna bort: Så förtjusande du här har det! Kon kordia qväfde : en rörelse, som ville vågs sig fram... Se, än flere nya saker....4 Tror du Lauritz kan låta bli attständig upphitta nya ideer. för min beqvämlighet.. O, hvad han är god, hvad han gränslöst äl skar mig! Konkordia, min lycka är som. er saga från himlen. Jag vill icke begära sådant öfverflöd: jag skall känna mig nöjd med en hederlig, ärbar och treflig hemsaga från jorden? Ja, du blir visst också lycklig, min bä: sta Konkordia — derom har jag det gladaste hopp. Men, ser du, min framtid är liksom insvept i gullflor. Jag känner att Guds innerliga kärlek icke skall nännas rubba ett veck, och till tacksamhet vill jag alltid vara modig vid de motgångar, som icke kunna undvikas: Lauritz resor. ! Hvarföre följer du honom ej — var det ieke en gång tal derom? u Tyst, tyst... vid det talet såg jag två stora tårar -i min gamle vördnadsvärde faders ögon, och sedan dess. gömdes ämnet till längre in: :iframtiden. Viha ju så många år framför oss af ungdom och sällhet, att vi icke behöfva slösa bortalla skatterna i början. Det är rättsinnigt taladt och handladt... Nå, Engelbert, som lärer varit här i åtta dagar! Är han verkligen så ömklig som det påstås? Juanna skakade på hufvudet. Det är illa med min stackars kusin. Men vet du att min motvilja för honom nu är som bortstruken. Så känner äfven Laurita. Tror du ej att rätta kännetecknet på en sann kärlek i äktenskapet är det gränslösa och öfverlåtande. förtroende, som makarne erfara till hvarandra i hvarje handling, tanke, till och med känsla. Förstås, svarade Konkordia blossande, att förtroendet. är en lycklig och vigtig be-.