Aftonbladet – 11 maj 1861, sida 2

Men kärleken är en allvårsam, en, helig sak, icke att tänka sig den som blott lust och glam i yra, smek och lättsinnes För att rätt fatta dess väsende, dess djupa och starka inverkan på menniskans högre moraliska lif, fordras att-i den se hvad den verkligen-är.— men huru få göra detta! Derföre finner. man också huru ofta den gudabevingade, afskakande det lätta stoftet, flyr från de oförståndiga, hvilka, sedan de förgäfves sökt återkalla honom, göra sig falska gudomligheter, som kunna dyrkas i Dagen, hat, bitterhet, oro och alla slags isharmonier ...... Februari månad hade inträdt. Kring det gamla Byborgsknutar -susa skarpa vestanvindar och böja de af glittrande isdiamanter tyngda syrenhäckarna fram och åter. De buga och sänka sina grenar mot jorden, liksom de ville bedja om hvila, men vinden är en sträf herrskare, som tycker om underdånighet, och så få de stackars syrenerna fortfara med sina bugningar mot hvarandra, sökande sin tröst deruti att de stora träden i parken få göra detsamma oth att allt, ifrån. flöjeln på stången till stickor och strå på marken och snöflingor på hällarna, måste rastlöst fara fram och åter. När denna vind blåser utanföre, då är det herrligt att sitta inne i det välombonade varma rummet, der brasan på spisen står högt i sky, der vänliga röster ljuda i gladt och trefligt samspråk, medan hunden och. katten, makligt utsträckta framför spishällen, behagligt njuta sin siesta, endast störda af en eller annan gnista, som kommer deras pels för nära. ö På en sådan vinterdag, då både syrener, arkträd, stickor, strån, flöjlar och snöingor hade ett förfärligt arbete för sig, stod brasan i fullt lysande flamma i den ekpanelade Byborgs-salen, och icke långt från spisen fann man gamle herr Tönne spelande bräde med fru Stefana från Berffendalen, för närvarande på några dagars besök hos sin sonhustru.g —