Aftonbladet – 11 maj 1861, sida 2

stånd .. Men ingen må väl påstå att välståndet är allt. Nej, det är sant, mamsell Konkordia! Det fins många som ha det. och ändå sakna hvad den obemedlade och obemärktaste kan ega: ett... ett odeladt hjerta och ... Men nu blef den stackars mannen så förbryllad öfver sin egen djerfhet att Konkordia, om hon ej rakt ville jaga ut honom, fick lotsa som om hon ej förstått något. I alla fall, återtog hon, Char det ständigt utgjort min önskansatt få framlefva mitt lif på Sotenäs, der jag är född och temlien afhållen, och tanken att flytta så långt färifrån misshagar mig. Huru, sade med. en viss häftighet magister Sune, ni skulle icke alls vilja flytta härifrån, icke ens till något grannpastorat, om... om ... Nej, en strand, en klippa, huru fattig somi helst, på mitt kära Sotenäs är mig långt dyrbarare än stora parker och praktfulla herrgårdsrum på annan ort. cMamsell Konkordia ... Konkordia trodde det icke vara skäl att svara på detta utrop. En dag, fortfor han, Segde jag hopp om Berffendalen, men det. var någon ... någonting ... som lade sig i vägen.4 Ja, ni fick för få röster, och jag vill frimodigt säga er att jag tror ni gissade det blygsamheten förbjöd oss, mig och min mor, att lemna våra. Jag skulle aldrig uthärdat att man på något sätt förtydt vår handling. En stråle af ljusaste glädje färgade Sunes kinder och gaf ett verkligt lif åt den röst, hvarmed han nu talade: tVer det — på samvete — var det af blygsamhel? Ni förstod då allt def, som jeg icke hade, icke har mod att förklara, minst nu, då intet hopp finnes för mig alt någon-. sin få en ersättning för Berffendalen. Konkordia såg ut genom fönstret, och mar gistern, som icke vågade säga mer, fattade sin hatt,ihvilken han började tumma och vrida. Hon Jåtsade om ingenting.