Aftonbladet – 11 maj 1861, sida 2

hade en half tanke att blifva sin medbroders efterträdare. -Deremot rodnade han gång på gång, strök det länga ljusa. håret upp och ned öfver pannan och företog sig hvarjehanda sandra små tafatthbeter. På eftermiddagen, något före afresan, medan fru Jetta var ute och emottog en liten förning från någon af grannmorerna, bad Konkordia att hon hos herr magister Sune skulle få anhålla om ett maktpåliggande råd i en sak, som hon icke ville ställa såsom en frestelse för modern, innan hon kom på kler rund med sig. sjelf. Det är då, stammade magister Sune sakta, någon sak, som rör... välfärden? 4 Ja, det är det visst, ty på ett frieris antagande eller förkastande... men utan. omsvep: det är herr Engelbert som, med bifall af sin rike farbror, närvarande egaren ef fideikommisset, skrifvit ett bref till mig, deri han begär mig till äkta med önskan om hastigtoch öppet svar. Det var sorgligt att se huru vid detta meddelande den af naturen bleklagde mannen blef alldeles hvit, huru han hemtade efter andan och slutligen fick fram de orden att han var en klen rådgifvare, men att han trodde och hoppades att herr Engelbert skulle vara värdig den lycka, som han sökte. Det vill säga att herr magistern tillråder mig denna sak?4 Konkordia hade icke mycken :kännedom i koketteriet eller andra fruntimmerskonster, men hon lyckades ändå icke illa i det utseende hon antog af en viss undran. Jag .. nej... visserligen icke... det ärju en sak som blott Gud kan råda i... Jag.. j SR mig, ädla mamsell Konkordia — l den g 2 -En så rältsionig person — Konkordia såg än mer undersam ut — det tror jag ej.X I alla fall vet jag att jag är obehörig... den allra obehörigaste. 58 skall jag väl-tala med mor då. Jag känner dock förut att hon, såväl som alla andra mödrar, vill ge sitt barn. i stort yväl