Aftonbladet – 10 maj 1861, sida 3

förklara pig afstå från sin anklagelse. Han kunde nem igen ej utan invändning samtycka att än en gång uppträda såsom anklagad inför denna menighet, af hvilken han förut åtnjutit aktning, blottställd dessutom att under meillantiden ytterligare blifva nedskälld i landets tidningar. Grefven respekterade domstolens förrande och var tacksam för det de af åklagaren inställda vittnen fått afhöras; men vore det skäl att tillåta upprepandet ännu en gång af samma procedur? Minde väl åklagarens påstående att ränvinstillverkningen skett för hans nytta? vara någonting, som gjorde saken till ett brottmål, påkallande personlig inställelse? Och vore detta påstående af beskaffenhet att påkalla uppskof med målets afgörande? Skulle emellertid rätten bifalla uppskofsyrkandet, anhöll grefven att den fortsatta handläggningen åtminstone måtte utsättas till sista dagen af detta ting, på det grefven måtte så snart som möjligt befrias från den ställning, i hvilken han genom detta åtal blifvit försatt. aren hade ingenting att invända emot måets företagande ånyo den sista rättegångsdagen, och rätten afkunnade, såsom vi förut nämnt, det beslut, att målets vidare handläggning uppsköts sista rättegångsdagen, som utsattes till den 5 Juni. Grefve Sparre hemstälide derefter om han äfven då borde personligen tillstideskomma. Han tyckte att åklagaren borde ha fått tillräckligt illfredsställa sin förföljelselusta då han fått honom ålagd att en gång resa 40 mil genom Janlet för att personligen stå till rätta inför domstolen. lslagaren, som ej yrkade grefvens personliga ällelse nästa gång, bad att till protokollet nåtte antecknas grefvens upprepade tillvitelser om förföljelse. Rätten förklarade derpå, att grefve Sparre kunde nästa gång, om han så önskade, svara senom ombud.