Aftonbladet – 10 maj 1861, sida 3

storbönderna utöfvaen terrorism utan mått och småfolket under dennas piska icke vågar vidkän nas det danska modersmålet — ett sådant slägte skulle gälla såsom representant för den slesvig ska stammen, skulle ha rätt och myngighet att afgöra, om danska eller högtyska skall vara undervisningsspråket för den i en blandning af plattdanska och plattyska uppvuxna ungdomen, med andra ord: rätt och myndighet att afgöra, om dessa landamären skola i all framtid bära dansk eller tysk befolkning! Dansk eller tysk? — Vigten af denna fråga, hvad och huru mycket som ligger i detta enda för Slesvigs och Danmarks framtid — ja, derom behöfva ännu blott alltför många bland oss gå ji lära hos slesvigholsteinarne! Derefter kom det sednaste försöket att ånyo börja underhandlingarne med de trogna ständerna i Itzehoe. adressen af den 16 Januar häntyddes det på möjligheten af en fredlig lösning och ett antagligt ordnande — naturligtvis ysenom fortsatt underhandling med ständer och förbund. Medborgare, som biträdt adressen, kunna således icke principielt förklara sig mot detta sista försök att få en fredlig lösning åvägabragt. Icke heller tyckes det behöfvas större resignaion än som med billighet kan fordras af dem. m stå utanför den diplomatiska trådväfnaden. t tro att det för regeringen funnits god och skälig anledning att framlägga en grundval till n helstatsförfattning — om ej för annat så för att göra det fullt uppenbart för verlden, huru len makt, som stått bakom marionettscenen i Itzehoe, begagnar den holsteinska frågan för att vältra sig in på Danmark. Men ingen har kunnat förutse, huru det farliga spelet skall utfalla. tll hvilka förvecklingar det möjligen kan leda. Om derföre denna regeringsåtgärd, hvilken till och med icke med ett enda ord betecknades såsom eftergifternas yttersta gräns, af mången betraktats med oro och misstro, bör det visst icke tagas illa upp, och lika litet — sedan utgången visat sig för de flesta såsom det gynnsammaste som kunde väntas — om ställningen också nu förefaller mången oroande, icke blott på grund af verldshändelsernas oberäkneliga gång, utan äfven för det att i så mycket inom våra egna aser det finnes en större oklarhet och osäkerhet, än som är önskligt och synes nödvändigt. Vi önska och hoppas alla, att det i regeringens midt efter den företagna utrensningen må finnas den enighet. som är första och oundgängligaste vilkoret för kraftig och lycklig verksamhet — enighet icke i följd af ömsesidig medgörlighet och halfva eftergifter, utan i följa af politisk öfvertygelse — enighet icke angående ett eller annat palliativ eller ett eller annat inledande steg, utan angående det, som angifver slutmålet för riktningen af regeringens politik. Det skall utan tvifvel befinnas förklarligt, om sinnesstämningen i detta hänseende behöfver något uppklarnas och styrkas. — Vi ha haft tillfälle att lära känna regeringens förmåga, då det gäller att möta eller blotta förmätna anspråk eller afböja hotande slag eller finna utvägar tillsvidare, finna nya modifikationer, nya förslag till öfverenskommelse, öfverhufvud taget att med fyndighet och klokhet kryssa i trånga farvatten. Men när saken inträder i ett nytt — för den svagare staten visserligen svårt — stadium, der det är fasthet i vilja, raskhet i beslut, kraft att handla som skall bereda oss räddning, på det att icke den för oss gynsammay,: för motparten ogynsamma tidpunkten skall gå obegagnad förbi, då bör det tillsvidare vara illåret att se upp till regeringen mera med önskningar och hopp om det bästa än med tillitsfull trygghet. Men, för att återvända till hufvudpunkten, hvarifrån vi utgingo: om vi blott få antaga detta som gifvet: att den stämning, hvilken går såsom grundton genom alla förklaringar och adresser, är allvarlig, djup och rotfästad i danska folket, så är det ingen fara att icke meningsskiljaktigheterna angående det personliga skola af sig sjelfva förlikas. N är verkligen inom folket en enda känslan och insigten lefvande af det förödmjukande, det folkförderfvande, det olycksbringande i en ställning, som öppnar tillfälle i oändlighet för tyska makter att inverka förtretande, störande och hämmande på de inre förhållandena i vårt land — den enda längtan stark efter att, genom den långa pinan af interimistiska och provisoriska nödfallsoch hjelpåtgärder, komma till en slutlig, skarp och garanterad begränsning mellan Danmark och Tyskland, lika nödvändig för Daåmarks lugn och för Europas fred; så skall hvarje regering, som söker sin styrka hos folket — och hvar skulle styrkan annorstädes vara att söka? — arbeta med endrägt, allvar och ansträngning af alla krafter till detta mål. Och i samma mån som detta blir insedt, skall det ej fela att folkstämningen kommer att samlas från alla sidor till en känsla af förtroende och tillfredsställelse; — icke ens personliga antipatier, om sådana här och der skulle stå bakom, skola gerna våga sig fram i dagen. I förtröstan således till den nu så starkt och klart framstående grundstämningen hos folket, kunna vi gå pröfvotiden till mötes, äfven om den skulle bli långvarig och hård. Ett folk, som håller sin nationella helgedom i ära, som under nödvärnet för oafhängig och sjelfständig tillvaro bibehåller förtröstan till sig sjelf samt enig kraft och uthållighet i viljan, finner bid hos Gud och menniskor. Och till slut slå dock hvarken så kallade försonlighetssteg eller en kryssande klokhets beräkningar längre; det är tron, sjelfkänslan, kraften i viljan, -.som skola bereda oss styrka både inifrån, utifrån och ofvanifrån till att föra vår rättvisa sak till seger. (Insändt). Fråga till vederbörande.