Aftonbladet – 8 maj 1861, sida 2

stMin bästa mamsell Konkordia! Stadd i full osämja med mig sjelf, olycklig, förstörd, halftokig, brinnande, frysande, blödande och döende — så många olika rörelser ta ömsom hand om mig — har jag beslutat att genom något utomordentligt steg söka rifva upp andra intryck, som kunde visa sig välgörande ock åstadkomma en vexelverkan på de förra, Ni, mamsell Konkordia,; vet att jag med vansinne tillber min kusin och jag vet att ni med passion älskar hennes brudgum. Detta behöfver ej vara en: hemlighet — vi vilja vara lika fördomsfria som redliga möt hvarandra. I går sade jag till min farbror, den farbror, i hvars hus jag nu vistas och hvars arfvinge jag en dag skall blifva, att om han så åstundade, skulle jag gifta mig, men icke med en qvinna, som ej kände mitt inre tillstånd, och jag tog mig friheten att nämna er. Han svarade mig något om er ofrälse härkomst, men jag erinrade honom om att det vote särdeles löjligt, ifall den gamla adliga Giädde-slägten, som förlorade adelskapet derföre att en jomfru gifte sig med jen ofrälse, nu bland sina afkomlingar skulle se en, annan jungfru för dess borgerliga härkomst. nekas inträde i en adlig md): Oeh när ni såledesskunde räknas som ätteigg af den norska: slägten och dessutom i rakt. nedstigande linie härstammar från reSIN RN Gude Giädda, Luthers egen lärjunge, föndgs icke något vidare hinder från min värdige farbroders sida, och enda : ; hindret för en äktenskapsförbindelse mellan öss kan numera komma endastrfråner sjelf. Vi behöfva icke ha någon tvekanatt blotta våra känslor för hvarandra, och jag lofvar er att, ehuru jag känner edra, ni skäll hållas i all ära och heder af den; som