danska regeringen att innan den gick vidare, :emna Europa rådrum för att få ögonen öppna för det förhållandet att det tvärtom ir Slesvig och Danmark som höra tillsammans. Här återkommer man nu till frågan om Slesvigs inkorporation och till de vilkor som ör densamma äro nödvändiga. Det bör lå ihågkommas att danska regeringen allt. sedan 1848 förnyade gånger. till utlandet och kesvigarne förklarat sig Äcke vilja inkorporera Slesvig, att vilja bibehålla en egen Slesvigs agstiltningsmakt och administration, och att vilja lemna det tyska språket och nationalieten lika beskydd med den danska. Skulle let då icke vara ett vanvett alt på samma sång som Holstein mera utsöndras, och danska: monarkien derigenom afhänder sig en del af sin materiella sammanhållnings: raft eller integritet, tillika kasta en utmanihgshandske åt Tyskland genom brytände i nyssnämnda förklaringar och genom Slesvigs inkorporerande. 27) Helt annat synes förhållandet böra blifva om sakerna lemnas åt sin lugna utveckling genom tiden. Man har sett att i gjellva Slesvig önskningar redan börjat uppstå om op inkorporation och att många Slesvigare som för hågra år sedan icke ens ville höra aämnas en sådan tanke, nu tula högt derom. Men erfarenheten om degrannlaga och kinkiga förhållanden som uppstå af nationalitetsförvecklingar visar tillräckligt, att sådana förändringar som den ifrågaställda :cke låta brådstörta sig: om de skola blifva varaktiga., Tanken på inkorporation måste derför komma ifrån Slesvig sjelf; den måste blifva allmän, t.o. m. otålig, ty nog kan det väl förutses-att när inkorporationen sker, skall den icke straxt tillfredsställa alla förväntningar, och om då icke en böjelse dertill fanns hos folket sjelf, så skulle, med åtryckningen på -andräå sidan från Tyskind, resultatet lätt kunna blifva ett-större aflägsnande än någonsin förr, och brådskan örderfva såken för lång tid, kanske för alltid. Men det finnes ännu ett annat skäl, hvarföre inkorporationen synes böra komma från Slesvigska ständerförsamlingen sjelf, nemv ligen att de: europeiska makterna som bhitls ingalunda obegränsadt gått in på nonterventionsprincipen, först derigenom lära komma att medgilva att danska regeringen icke brutit gilna löften, äfvensom Blesvig endast derigenom torde, afstå ifrån att beklega sig öfver att ha förlorat sin. provinciellar sjelfständighet, som från en viss sida taget alltid behagar en befolkning. Det är emellertid anmärkningsvärdt nog att; enligt hvad vi sett af tidningarne, redan nu omkring hälften af BSlesvigska församlingen är danskt sinnad. Detta ger en icke ringa, anledning till den förmodan, att förtsättandet af samma väg som hittills, nemligen att öfverlemna åt det danska elementets egen inre kralt att oförmärkt vinna terräng i Slesvig, inom icke så lång tid skall leda till åstadkommande af en pluraitet i församlingen, som: vill och kan taga det omnämda initiativet. Hvad slutligen skandinavismen i och för sig beträffar, så torde den ännu allt för mycket vara en framtidssak för att behöfva ingå i kontroversen för tillfället, och derföre mtill ett mera lägligt tillfälle få stanna på önskningarnas område; hvarvid dock insändaren åtminstone för sin del på förhand förklarar sin stora tillfredsställelse :om Aftonbladets redaktion kvin updraga ett praktiskt ut bart program för dess snara förverNligande.28) — Insändaren nödgas anhålla om benägen ursäkt för vidlyftigheten af denna frams ällning, om den ock till en del varit fråmallad af Aftonbladets anmärkning att ins. i sina förra artiklar icke vidrört punkterne. Jag ber doek attiän iå upprepa att hvarken något rätthaiver eller nårot begär att polemisera, utan cndast önskan att komma till en närmare öf verensstämmelse i begreppen om det rätte och kloka för Danmarks och Nordens tä åta, samt till utredning af de sakförhållunden, hvaraf ettgodt slutresultat betingas har varit anledning till detta mitt förnyade eppträdande. 4 1 JOH, mmet tvingar oss att tilli morsor a några korta refiektioner öfver och utur den sednare after rist vi här ofvan meddelåt. 25) Tyskland har ju redan faktiskt utsöndrat Holstein ur den. konstitutionella helstatsförbindelsen, men dock icke tilltrott sig att: på någöt tt söka hindra a g qvarstår i en sådan rbinde e detta faktum, som miöget att söka fåmndan: Ada nyä helstätsförslags en åter emot ett påståga inkorporation, som tveriom yttrat 088 anse ende a Sles vi aldrig gjorl, oklokt. j ; 28 Här har insöngaren till slut i förbigående nmängt ett ämne, som icke hör till saken! Vi förneka för ingen del våraskandinaviska sympater, men sdet är ur.synpunkten af Sverges intresse härytinnan, som vi närmare följt dennal. sak; och Sverges intresse skulle af densamma kunna gansk. ktigt. beröras, äfven om ingen I; närmare stamförvandtskap egde rum mellan Danmark och Sverge, utan de blott vore grannriken, som båda behölde vara på sin vakt mot mäktiga rrannar, bland hvilka Tyskland på senaste ti-1, len visat Sig vara den niest eröfringslystna. Rhättegåugsoch Fel Bränvinsbränningen på Brogård cch lands-Å köfdingen grove Sparres arrenåckontrakt. Ransakningen vid Vibble ting. Då detta riksbekanta mål.i går förekom MN förnyad hondtäggningsinför Bro-häradsvält, der vice häradshöfdingen Jancke funocrade såsum.t. tf. domhafvande, tillstädeskommo personligen båda parterna, t.: f. landsfiskalen Askeroth, åklagare, och lands: l!