Aftonbladet – 6 maj 1861, sida 2

YE FOR bur a Vä rg rr slutligen derpå att betydliga qvantiteter varor fördes härifrån transito genom kanalen till Stockholm. Alla dessa omständigheter ådagalades genom anförda siffror. Denna transitotransport från England öfver Göteborg till Stockholm hade isynnerhet på sednare åren utvecklat sig och skulle itan tvifvel tilltaga, särdeles efter det jernvägen mellan de båda städerna blifvit Pp: nad. Häraf visade det sig tydligt att Stocksolms och Göteborgs intressen icke vore not hvarandra stridande, utan fastmer nära förbundna. — Enligt enskilda underrätteleer från Pasis har mll Mathilda Eneqvist den 25 April ned framgång debuterat på italienska operan i Paris såsom Adalgisa uti Norma. Rosina Penco utförde Normas parti. — Marinmålaren A. Plagemann, som för mgefär halftannat år sedan från Göteborg 5fverreste till Norra Amerixa, uppehåller sig för närvarande i Newyork, hvarest han till a der vid April månads början öppnad utställning i National academy of design inlemnat Ktskilliga taflor, alla målade derstädes, och i en uppsats i Newyorktidningen The Albion?, hvaraf Göteborgs-Posten meddelar ett utdrag, mycket lofordade. — I Upsala kommer Knstihimmelfärdsdåg, nästa torsdag, att gifvas en student könsert, hvaraf inkomsten tillfaller studentkårens byggnadsfond. — Vid teaterhusbolagets i Helsingfors sammanträde den 27 April beslöts, att bolaget skulle engagera en stående trupp af svenska skådespelare, hvars regissör skulle bl? hr Knut Almlöf. Tvenne af aktieegarne, apotekaren Wikberg och magister A. Schauman eller dr Berndtson, skola resa öfver ill Sverge för att anskaffa sujetter. — — På Mindre teatern gafs i lördags Johan Fredman, en Belblmaniad i 5 akter, svenskt original af okänd författare. Det emottogs med ganska lifligt bifall, hvilket äfven i åtskilliga fall var väl förtjeot. Författaren sill denna Bellmaniad har visserligen sett sin möda betydligt lättad derigenom att han så att säga haft både dialog och situationer färdiga förut, och till på köpet uppställda af ett snille så egendomligt som Bellmans, men han har icke desto mindre inlagt myceken förtjenst uti deras sammanfogande till ett någorlunda sammanhängande helt. Att författarsn, af för långt drifven pietet för den Bellmanska sorgen i rosenrödt, råkat på icke så få ställen blifva något uppstyltad i tragisk mening, såsom till exempel i hela sista tablån, skadar mycket det annars rätt intressanta stycket, och vi tro att en lugnare, resignerad smärta, ett lättare vemoa hade gjort bättre effekt der än den högtragiska pathos som nu finnes deruti till. fverflöd. Ett annat fel är att stycket blifit nästan väl långt. Vi tro att trenne akter varit tillräckliga, och att det hela skulle: vunnit på en sådan afkortning. De Bellmanska karaktererna äro väl skizzerade, ty om någon djupare individualisering har icke zerna kunnat blifva fråga i ett arbete af sådan natur som detta. BStyckets uppsättning och utrustning länder Mindre teatern ill mycken heder, och äfven utförandet var i de flesta fall så tillfredsställande som uppgiftens svåriheter kunde medgifva. Att ifva full åskådlighet och verkligt lif åt dessa figurers hittills oupphunna naiva ursprunglighet och glada lifsfilosofi, pröfvar stora skådespelare, och i synnerhet är ålergilvandet af den Bellmanska sången ett det mest svårlösta problem. Att hr Stjernström, som för öfrigt gaf rett poetiskt uttryck åt den sorglöse sångarens bild, icke lyckades att sjunga Bellman så som den bör sjungas, kan icke förvåna, då man känner hans vana att vilja sjunga storartadt.. Så föredrogs till Sanpa den vackra vexelsången: Ulla, min Ulla, sög får jag dig bjuda? ete., i ett beständigt fortissimo, som en stor aria, och utan den: blandning af sång och recitation söm. Bellmans flesta sånger oundgängligen fordra. På samma sätt: ?Se svarta böljans hvita drägg?, och äfven slutsången på melodien af Fjäriln vingad syns på Haga. Herr Lagerqvist var en både till maskering, tal. och utförande .serdeles lyckad Jörgen Pusckel, och fru Agardh en säker och dugtig Mutter på Tuppen. Herr Österbergs korpral Mollberg var ståtlig och dansant, som man föreställer sig honom, men herr Agardhs Movitz var en skäligen obetydlig och. beskedlig figur. Fru Pousette såg ståtlig ut som Ulla, och var isynnerhet lyckad uti sin första scen. Ensemblescenerna voro väl anordnade och det hela gick med aumärkningsvärd jemnhet och med mycket lif. En vacker dekoration, föreställande trakten vid. Fiskartorpet, bidrog mycket att höja effekten, och troligen kommer stycket att locka många vänner af den Bellmanska sångmön till Mindre teatern. : —etm — — Den i Göteborg föranstaltade och med exposition förenade försäljning af fruntim