Aftonbladet – 4 maj 1861, sida 2

Ödmjuk och blygsam som alltid, drog sig Sune tillbaka, och hans tilltänkta frieri sotdog med förlusten af brödstycket. Men kärleken lefde dock qvar. En sak graverade likväl så djupt denne unge och okonstlade apostel, ätt han mycket länge i tysthet sörjde sin -svikna förhoppning dervidlag. : Sjelf en innerligt gudfruktig man, hade han hyst ett-onämbart, varmt och ifrigt begär att genom sin herdebefattning i Berffendalen få med ett slags eganderätt, så länge och så mycket han ville, betrakta och värda en märkvärdighet, som kyrkan förvarade, nemligen — såsom man derom får läsa — ett ganska sällsamt krusifix i emaljerad koppar. Den korsfäste bär krona och en med guld randad kjortel. Ytterst på hvardera korsarmen sitter bilden af ett helgon, och öfver kristusbilden står med blå bokstäfver på randad guldbotten: ks. Dessutom eger sjelfva korset en mängd prydnader af stjernor och små ovala eller runda fördjupningar, och i hvar och en af dessa är insatt en röd klut, som täckes af en bit mariens glas. . En dylik prydnad förvaras ock i två små dosor, nedhängande i kedjor från korsarmarne. 2 Detta krusifix, hvilket är en aln högt och anses med säkerhet tillhöra kristendomens första tider i norden, var. det som magister Sune ecnade en så liflig dyrkan och en så bitter saknad, att den nära nog gick upp mot förlusten af hans oskuldsfulla verldsliga 1 med de hvita lammen på den gröna a och Konkordia som husmor. På ömse Sidor om bäcken. Slutet af Oktober var nu inne. Redan hade både första och andra gången förkun