Aftonbladet – 4 maj 1861, sida 2

Denna fru Stefana var, fastän i annan genre, visst ingen mindre betydande person än sjelfva mamsell Konkordia Gude. Hon var nemligen den allra skickligaste drällväfvarinna på minst tjugu mils omkrets, hon hade ständigt tre å iyra väfstolar i gång och använde en mängd fattiga flickor från fisklägena, som skiftesvis fingo inhemta en lärdom, hvilken kunde gifva dem bröd till döddagar, om de i sin tur lärde utkonsteng Men sjelf väfde den -galanta qvinnan så underbara -mönster, att.ingen utom hon sjelf begrep huru de kommo ihop. På denna handel — drällväfveriet var en stor affär — tjenade fru Stefana mycket penningar och egde deraf mycket mer än ens sonen anade, ty sina affärer skötte hon sjelf: Hon var sparsam och förståndig och derjemte högligen rädd att hennes välmåga lefve alltför bekant, emedan hon både haft och hade nog bryderi ändå att reda sig från friare och korgar. Vid nu knappt 44 år — hon hade ingått giftermål vid sjutton — såg hon så utmärkt bray glad och ungdomlig ut, att såväl ett par komministrar inom paåsto ratet som andra herremän från närgränsande härad funnit henne högligen önskvärd till hustru — och så hade de funnit i tio åreller alltsedan hon blef enka, men hon för, blef obeveklig. ; En annan talang, som också inbringade penningar och ära, bestod i en lika utomordentlig skicklighet att behandla alla sjukdomar hos menniskor och djur, från frossan och engelska, sjukan till de kinkigaste yttre skador. Derjemte var hon så god, så rådig, så frikostig med fattigsalvor och sjuksoppor, att det skulle ha ansetts såsom en himmelsskriande orättvisa att betvifla det fru Stefana Lorens var ett inbegrepp al allt slags fullkomlighet. (Forts.)