Aftonbladet – 4 maj 1861, sida 2

nats lysning till äktenskap mellan kofferd aptenen herr Lauritz Hellevi och välborna jungfrun Juanna von B. Redan. stodo två rum i öfvervåningen nymålade och ommöblerade för de unga makarne, och redan voro cästkamrarne för de långväga resande släg tingarne i full parad. Allt var färdigt, inponting fattades, utom sista lysningen och rudgummen. Och ännu då tredje lysningen var afkunnad, dröjde denne — dock icke, enligt hvad man kände, i följd af någon större olycka än de mest konträra vindar. Detta varlikäl nog att, då November månad inträdde; gifva Juanna anledning att frukta det-ett mörkt omen sväfvade öfver hennes blifvande äktenskap, och hon kände intet lugn längre än då hon hörde sin faders milda förmaning om faran af otålighet inågån pröfning, helst i en, som kunde jemförelsevis till andra kallas ringå. I Berffendalen hade det fordom varit Juanna en glädje att förströ sig dagen om, anlingen hos sin vän Konkordia: eller hos sin blitvande ;svärmeder i hennes vackra af sonen omhuldade hem, der den unga fästmön tyckte att han uppenbarade sig öfverallt. Men hur öm och verklig den tillervenhet var som förenade Juanna, med hennes Lauritz mor, så kunde hon ändå ieke under sista månaden. vara lycklig i Berffendalen, ty någonting ofattligt, mörkt och släptungt hade — hon visste icke huru — kommit mellan henne och Konkor Frågade Juanna sin :vän till råds om nåon anordning i de kära nyreparerade rummen eller angående -sin egen brudklädsel, svarade Konkordia än häftigt, än bitande, än med sårande likgiltighet; -och sedan, då hon såg den unga brudens bekymrade utseende, kunde-hon skrattande säga 7