Aftonbladet – 3 maj 1861, sida 2

mo ull iorsaljning 1 gar atskullga aktier, al hvilka Göta kanalbolags betaltes med 61 rdr å 59 rdr 50 öre, sjöförsäkringsbolagets med 812 å 800 rdr, aktier i ångbåtsbolagen Stockholm—Malmö med 200 å 190 rdr och Stockholm—Westerås med 148 rdr 50 öre, i ångfartygen Svea och Götha med kupong endast från och med detta år med 141 a 137 samt i gaslysningsbolaget med 501 å 500 rdr. — — I denna tidning omtalades för några dagar sedan att tullkammaren i Norrköpivg J anhållit åtskilliga med ångbåt dit ankomna inl emska tobaksfabrikater, emedan de icke voro åtföljda af förpassning, och -att denna åtgärd grundade sig på en felaktighet i redaktionen af den nyss af K. M:t utfärdade tulistadgan. Med anledning at våra anmärkningar häröfver har en insändare till Göteborgs-Poster t visa att Norrköpings tullkammares åtärd icke bordt kunna ifrågakomma, emedan .tullstadgan på andra ställen innehåller föreskrifter, af hvilka för gifvet måste antagas att med den för öfrigt förunnade större frihet är oförei lig den befarade större in skränkningen för inhemska sockeroch to baksfabrikater. Insändaren har alldeles rätt deri att man kan af taxans anda och af dess lydelse i vissa momentersluta till att det icke varit lagstiftarens mening att införa förpassningsskyldighet för varor som sändas med ångfartyg; men det är icke på underordnade tjenstemäns större eller mindre förmåga och a att draga slutsatser, som en författning i får vara bygd. Af tullförvaltaren i Norrköping borde man emellertid-ha kunnat vänta, att han icke skulle begagna ett redaktionsfel i tullstadjgan till att-bereda hinder, olägenheter och i förluster åt varuafsändare, utan att han; förrän han anhöll deras varor, skulle frågat generaltullstyrelsen huru. tullstadgan uti nu ifrågavarande hänseende borde frstås och huru han borde sig förhålla i afseende på oförpassadt ångfartygsgods, hvarigenom utan någon: chikan kunnat föranledas en, som man nu ser, behöflig och oundgänglig lagförklaring: — Vid i dag inför magistraten företaget val till taxeringsmän för innevarande år utsågos : Åf ofrälse ståndspersoner:. tollega scholze magister J. E. Wahlström; apotekaren D. G. Lundberg, kanslisten C. M. Rathsman, collega scholae magister S. D. Fougberg, protokollssekreteraren, O. G. Egge, boktryckaren CO. F. Björklund, majo: ren N.cA. G. Fokerman, advokatfisKalen -J. KN. Sölscher,; kanslisten C; G. Uneus och boktryckarenA. Hellsten: Suppleanter: kammarskrifyaren H:Wennerqvist, kammarmusikus A: TFT. Schwartz, kontorsskrifvaren F. W. Ekström; hofdentisten L. G. Collin och stentryckaren O. Sunel. Af grosshandlare: H: Bay; A. Valley, J. Bäckström, A:sÖsterlind; E. Lennmark och W.Scharp. Suppleanter::J. As Seippel;H. -Cantzler och Fo Cederlund. Af minuthkandlare: A, Söderholm, J.E. Melen,; J.A. Hessler; J: E. Kihlman, Ci; E. Bergqvist och C.: A. Husberg. Suppleanter: M. F. Wallin och:S. Glassel. Af fabriksidliare: färgeriidkarne P.A. Schedin och L. P. Wårman, fabriksidkarne F. A. Isoz och C. U. Lundberg. Suppleanter: färgeriidkaren J. U: Wanselin: och fabrikören R. Gullberg. Af handtverlisklasserna: sjökaptenen C: J;:Lund: berg, bokbir,laren.J. E. Bourghardt, skräddarenCO. P. Arnell, skomakaren C. A. Hedman, målaren H. Hörgren; sadelmakaren E. U. Lindström, vinskänken C. G. Wahlberg och tunabindären O: E. Olsson. Saplanrs skomakaren AA. Rosengren, vinskänken C. Wilhelmsson; klensmeden J. Cederström och snickåren Engströms. — Rörande biskopsvalet i Linköping meddela tidningarne med dagens post följande detaljer : Gullbergs och Bobergs kontrakt: Såsom förut är nämdt tillföllo domprosten Laurenius 10, domprosten Bring 9 och domprosten Wieselgren 6 röster. Dessutom: erhöllo biskopen samt doktorerna Emanuelsson och Rundgren hvardera 3, profess primarius FalleER ON RANN svart kamlottskjortel och kofta af svart korderoj, ärbart igenknäppt med silfverhakar, halsfräs af hvitaste linne och så, med i hand; en liten sockertoppsformad hatt på hufvudet och en lätt skarlåkänsröd salopp öfver axlarne,; begaf hon sig till den VERK Tr HÅ en höjd så täckt belägna gamla kyrkan; ) it hon anlände några minuter innan presten kom upp på predikstolen. ; Den höcke iga fru Jetta hade på senare tiden funnit sin eljest få lugna och bestämda dotter: i den sgrad lättretlig, ogästvänlig och förunderlig att hon sjelf icke blef synnerligen förundrad öfver detta lynne. Men så mycket mer bedröfvad blef hon — ty hur himmelsvidt Konkordia var. skild från den aningen förstod dock modren ganska : väl i flera fall Churu haren hade sin gång och hoppades till. den milderike Guden att, om: blott Konkordia blefve gift och finge en familjskara omkring sig, hon icke längre skulle gå på andra stigar än henne:-höfdes och borde. Och så myste fru Jetta ett litet varmt mysande -åt salig Peder Gudes silhuett på väggen; och sedan hon tyckt, såsom hon ofta tyckte, att det svarta pappershufvudet rörde på sig — hvilket var ett tecken attfar deruppe bland sina förfäder gaf henne. en liten förtrolig nick — gick hon helt förnöjd att sysselsätta sig med de nyss ga tvänne ankorna, som skulle utgöra un erlaget för den lilla måltiden, om hvilken hon: beslöt att den skulle intagas på gårdsplanen under den stora blommande häggen. Allt detta blefve en ersättning derför att henneS åtskilliga värdinnebestyr hindrade : henne att sjelf komma till kyrkan och höra den -af henne så högt värderade predikanten. Under tiden satt Konkordia i sin bänk full af alla andra rörelser än den frid, som på denna plats bort intaga henne. Den starkast rådande hänslan var förkittrnag mMmMAt 4 i