Aftonbladet – 1 maj 1861, sida 2

Ursäkta, farbror, här blir för varmt — jag har nu talat ut, och i morgon är jag å väg. Ske som du vill, och eftersom det nu en gång är så illa med ditt sinnelag (må du komma på bättre tankar), så gör du klokast i att icke fara hit förrän... en tid efter bröllopet. Det sker visst icke heller!4 Engelberts röst gick nu i nästan lika starka vågor som blodet kring hjertat. Aldrig skall jag i i detta hus bevista något annat bröllop än mitt eget. En dag spådde mig en zigenerska, som jag träffade här i skärgården, att, hur omöjligt det än syntes, jag ändå skulle få den, som jag högst på jorden älskade. Men nu ser jag väl att alltsammans är förbi och att jag var tokig, då jag ännu drömde den galna drömmen. Du förskräcker mig, gosse — dina anletsdrag äro såsom om du tagit en ful mask för ansigtet, och du gör mig lika mycken häpnad sor 4 org, då du säger att dufännu drömmer om det, som längesedan bort vara slut.t Drömmen lyder hvarken Guds eller menniskolag. SIcke den, som kommer i sömnenX, svarade herr Tönne, tmen den, som smyger sig öfver oss, då vi äro vakna, måste lyda... Din kärlek var ingen äkta kärlek, när den så smeker sina egna önskningar. Hade de gått -i fullbordan, skulle det ju ha skett på Juannas bekostnad. : tJag vet icke hvad jag pratar — förlåt mig, farbror ..4 Hastigt tog han batten, bugade sig utan att se upp och försvann genom grinden, icke åt strandsidan, utan åt skogsparken:. Då han aflägsnade sig, såg den gudfruktige herr Tönne uppåt himlen, der han sökte någon, hvars böner kunde nå till att vinna både Juannas lycka och den stackars En