Aftonbladet – 1 maj 1861, sida 2

Vid detta svar blef Engelbert blekare än konvaljerna. tDå man nekar mig allt, då man föraktar al grannlagenhet, för att med flit. skymfa mig, gör jag så här4... Och i detsamma ckte han-med våldsam hand buketten ur ensungg flickans hand, höll den ett ögonblick i luften och kysste den sedapv, hvarpå han nedkastade de hastigt isärslitna blommorna på marken och trampade dem under sin fot. Juanna stod stum och betraktade honom. Ser du, min kärälskliga kusin, det var icke farligare än så!4 utbrast han med ett högt och: tvunget skratt. Men jag skall icke längre upptaga.din ensamhet... .Och utan farväl flög han med snabba. steg åt en annan del af parken. ; Anda tills han var ur sigte, och flere minuter derefter, blef den unga flickan qvarstående: ; Jesus, sade hon sakta, Chan älskar mig då ännu .. O, bevara mig för hans kärlek — den är full af vrede och mycket ondt... Jag påminner mig nu hvilken helt annan menniska han var före dessa fem dasar, då min Lauritz kom. Har han kunnat tro, har han kunnat föreställa sig att detta års uppskof... Ja, ja, jag vill akta mig för honom... O, huru jag nu saknar din ledande hand, min ömma, kloka moder — du skulle ha visat mig den bästa vägen. Men då ej mitt öra hör din röst, får jag nog höra den i mitt hjerta, så att jag kan utgissa hvad du skulle rådt mig till. Jag tror att jag säkrast lyder dig, om jag — så svårt det än blir — öfvervinner: både förtrytelsen och fruktan och. har mod att visa det jag icke alls fäster vigt vid hans utbrott, utan blir mig lik vid-middagen.