Aftonbladet – 30 april 1861, sida 2

Magister Sune Konradsson hade dock ännu icke friat, Han ville först blifva utnämd till den lediga komministraturen, och derom hade han någorlunda godt hopp. Just denna söndag skulle han hålla sin profpredikan, och det var på den och dess följder kapten Lauritz häntydt, då han låtsade tro att Konkordia så tidigt varit ute på morgonen för att hinna från Bybörg, der hon tillbragt föregående dagen hos Juanna, hem till Berffendalen i tid. Men hvad brydde sig Konkordia om den blygsamme unge presten med hans täcka sommaridyll om hvita lam och gröna ängar eller vinteridyllen, hvilken hon lika noga kände, med den städade kammaren, som den omtänksamma Husmodern höll ljus och treflig, brasan på spisen och äpplena i askmörjan. Hon tänkte med vild makt på den stolte sjömannen, som, md leende böjt sig så djupt och som dömde henne så grymt, så grymt, tio gånger svårare än hon förtjent. Vänta?, stammade hon med okuflig rörelse, och ännu en gång for den högklackade skon så hårdt mot hällen att de sofvande prinsessorna derinnanföre visst måtte ha rört på sig, vänta .. Konkordia låter ej förakta sig utan ...... Härpå försvann äfven hon utåt strandvägen, men icke på de stigar, der hon kunnat blottställa sig att möta Juanna. 3. Den gamle och den unge ädlingen. Sotenäs härad utgör den nordligaste af de tre stora halföar, som med sydvestlig riktning utskjuta från Bohusläns mellersta kust. Sammanhängande i norr med Qville, Tunge och Stångenäs härader, omgifves Sotenäs i vester af den farliga Soten och i öster af