Aftonbladet – 30 april 1861, sida 2

—65H5Hn5 6 nn fyllde hennes förut rättsinniga hjerta med galla. Sjelfva hennes hufvud förvirrades af det häftiga lidande, som den obesvarade lågan väckte, så att alla de klara och goda tankar, hon haft, blefvo dels färgade af elakhetens svärta och dels förtärda af vredens brand. Huru högt hade hon ej förut älskat Juanna, som hon erkänt för ett mycket öfverlägset väsende, icke blott i det inre, utan äfven till det yttre! BSjelf var Konkordia — nu 26 år gammal — utan skönhet, men med ett ansigte, som dock alltid frapperade såväl för de något starkt utpräglade dragen, de halft beslöjade ljusgrå ögonen, ur hvilka gnistor af ett klart förstånd utstrålade, som ock för den någotspotskt framstående munnen med dess högröda läppar, icke döljande hennes förnämsta prydnad, en rad blåhvita och jemna perlor. ; Dessa fördelar underkände hon icke, men hon fann dem sjelf ringa bredvid Juannas bländande fägring, och deraf kom hat och harm och mycket annat ondt-i hennes vänskap; men, såsom nämdt är, förde hon en så sträng tuktan öfver sina yttre handlingar att blott en enda person — men tyvärr var det den, för hvilken hon velat vara snörenast — bemärkte hennes dubbelhet och höll den tör ännu sämre än den var. Hon visste det tyvärr, och denna visshet retade henne innu mer. Konkordia var icke utan friare: den nye änsmannen, som två gånger fått afslag, och iu pastorsadjunkten i Tossene, en ödinjuk Kristi -postel, hvars blygsamma önskningar stannade vid komministraturen i Berffenda(en med Konkordia till husmor, ett dussin hvita får på den gröna ängen, några kor i ladugården och en skara ankor i dammen vid gården,