Aftonbladet – 29 april 1861, sida 3

Medanledning af denna uppsats böra vi anmärka, att ehuru vi icke känna i hvad mån insändaren kan anses tala å teaterstyrelsens: vägnar och i detta afseende måste inskränka oss till förmodanden, se vi likväl med nöje att insändaren tror sig kunna å teaterstyrelsens vägnar desavouera tidningen Affischens klumpiga uppträdande i frågan; men vi befara :endast attöfvertygelsen om Affischenst intima förhållande till teaterdirektionen blifvit på temligen goda grundet så rotfästad, att det blir något svårt att öfvertyga allmänheten att nämnde tidning i denna fråga handlat helt och; hållet af egen ingifvelse.., Vidare böra vi anmärka, att vi aldrig ifrågasatt. teaterstyrelsens juridiska rätt att uppsäga hr L:, utan endast huruvida dess begagnande varit öfverensstämmande med billighet och rättrådighet, oriständigheter som ej torde böra förbises vid begagnandetaf-äfven den mest ostridiga juridiska rätt. Huruvida ins Iyckats visa att detta i förevarande fall ej varit händelsen öfyerlemna vi åt läsaren att bedöma. Emellertid har man nu. erfarit, alt det förnämligast är sångscenensledamöter, icke kapellets, som. skola -tarfva -ett Te som på andra ställen är il mindre behöfligt än hös oss. fö-AEST ET OGNEN