Aftonbladet – 27 april 1861, sida 3

pril månad 1850 beslö Möllenborg på es tillstyrkan att resa till Carlsbad. InH 2 Jai ss emela it, att, jför den händ t jag Möllenborg, skulle aflida förr de skuldsedlar, hvilka vi, Bredenberg, Brodin och Feron, på sätt kontraktet utvisar, till Möllenborg utgifvit, äro till fullo infriade, vi Bredenberg, Brodin och Feron då ega anstånd med återbetalningen af det skuldbelopp, hvaruti vi vid dödsfallet häfta, i två år derifrån räknadt, dock med dighet att å beloppet hvarje haift år, tills I sker, erlägga den ut: fästa räntan och fem procent å kapitalet till Möllenborgs sterbhus. yttermera visso att detta är vår ömsesidiga öfverenskommelse och min, Möllenbörgs vilja, så hafva vi detta tilläg; i dubbla exemplar underskrifvit i närvaro ai tillkallade vittnen. 2 Stockholm den 2 Maj 1850. Möllenborg. G: A. Bredenberg. F. W. Brodin. qv (Sigill). I. (Sigill). : L. C. Feron. På en gång närvarande vittnen: C. G. Gustafsson. Sven Sandberg. (Sigill). (Sigill). Denna öfverenskomme!se härledde sig derifrån, att vi såsom köpare fuhno att Möllenborgs förespeglingar om aftärens godhet icke slogo in, utan att vi utsatt betalningarna inom alltför kort tid, samt att, med afseende härå och, då ännu i fullkomlig okunnighet om Möllenborgs många skulder, vi ansågo Möllenborg ej behöfva penninarna så tidigt, helst Möllenborg icke fullgjort ätskilliga kontraktsvilkor å sin sida. Den andra handlingen, som samma dag eller den 2 Maj 1850 upprättades, var ett tillägg till makarne Möllenborgs inbördes testamente. Makarne Möllenborgs testamente var af följande lydelse: Inbördes testamente. Af ömhet för hvarandras framgena välgång här i tiden, hafva undertecknade, äkta makar, velat härigenom förklara, och såsom vår yttersta enstämmiga vilja förordna, att den afoss, som den andra öfverlefver, skall med full eganderätt behålla och efter godtfinnande disponera allt hvad boet tillhörer och den aflidna lagligen egt att genom stestamente, som nu sagdt är, bortgifva; skulle efter begges vår död något öfrigt i boet finnas, samt min, Anna Katarina Möllenborgs syster Helena Ekhult och fostersonen Carl Geor; Möllenborg, eller någon af dem efterlefva, tillfaller i förra fallet den i boet då befintliga qvarlåtenskap dessa begge gemensamt till hälften: hvardera, och i sednare fallet den af dem, som oss ensam öfverlefver, likväl så, att i följd deraf ingen inskränkning göres i rättigheten för den al oss, som den andra öfverlefver, att under sin lifstid med full egande rätt, på sätt ofvan för-ordnats, behålla och efter godtfinnande disponera allt hvad vid den först os aflidnas död boet tillhörer; och bekräftas detta vårt förordnande med våra egenhändiga underskrifter i närvaro af tillkallade vittnen. Stockholm den 11 Juni 1839. G. Möllenborg. Anna Katarina Möllenborg, född Ekhult. (Sigill.) 2 (Sigill.) I afseende å detta testamente gjorde Möllenborg följande tillägg: Med den rätt, som det emellan min aflidna hustru Anna Katarina Ekhult och mig uppttade och af mig bevakade testamente mig tillägger, förordnar jag om min efterlemnade qvarlåtenskap, såsom min yttersta vilja i afseende å fördelningen deraf efter min död, följande, nemligen: Boet delas i tvenne lotter emellan min svägerska Helena Ekhult och min fosterson Carl Georg Möllenborg; dock på det sätt och med de vilkor, att min svägerska på sin lott, för ett ograveradt s svärde af tjugofemtusen riksdaler banko, erhåller min egendom Kråknäs i Småland, med alla dertill hörande möbler och inventarier, sådana de vid dödstimman befinnas; samt att, så länge min svägerska lefver, antingen hon ingår i gifte eller i gendomen Kråknäs med inventarier icke s, förpantas, intecknas eller under något vilkor med skuld graveras eller derföre tillgripas, utan skall ograverad hållas Helena Ekhults sterbhusdelegare tillhanda, henne derigenom obetaget, att genom testamente rordna, hvilken egendomen, efter hennes död, kall tillfalla med full egande rätt. Såsom en billig erkänsla för den långa och rogna tjenst hushållerskan Maria Ramberg hos oss innehaft, förordnar jag i afseende å henne, tt, om hon deraf vill komma i åtnjutande, hon, sin återstående lifstid, skall å egendomen Kråknäs tnadsfritt hafva ett vackert och väl unlerhållet varmt rum med möbler. sängkläder, Bldbrand, god och tarflig men tillräcklig föda, ett vänligt och välvilligt bemötande samt sjukoch läkarevård; och får egendomen icke, utan agandet och fullgörandet af detta vilkor, på gon person öfverlåtas eller åt någon ens arid äfventyr af kontraktsbrott. ra visso har jag denna min yttertillkallade vittnens närvaro underskrifskedde i Stockholm den 2 Maj 1850. G. Möllenborg. (Sigill.) eten bör känna allt, villjag, som detta sednaste testamente, härvid uppaken till juveleraren Möllenborgsenrdnande var den, att han ville, så nycket som möjligt, betrygga sin svägerskas framid mot nöd och elände; samt fruktade, att om ostersonen C. G. Möillenborg skulle få egendonen Kråknäs på sin lott och öfvertaga de andra gendomarna, CO. G. Möllenborg, i anseende till in svaghet för lyx och annan fåfänga, icke skulle unna berga sig, utan ruinera både sig och mojern; och föreskriften i testamentet att egendonen Kråknis; under Helena Ekhults lifstid, icke kulle få intecknas, tillkom af Möllenborgs frukan, att hon kunde komma attgifta sig med förre uldsmeden Hans Tillström, hvilket Möllenborg, a inge han lefde, motarbetade, emedan Tillm ingenting hade och var mycket skuldsatt. Vid ats det af alla dessa handlingar voro k om vittnen Möllenborgs gamla vänn och riddaren C. G. Gustafsson dlandenSven Sandberg. Efteruts å handlingar afreste Möllenborg medlet af Maj 1850. först ån öfver Kalmar till Carlsicke voro igenkompna till Stockän höstetiden sagde år. mit tillbaka från Carlsshet och icke bidrog hans bättra hans helsa. s hvarest OC. G. Möllenborg skafat honom en oduglig och penningeförstörande nspektor, vid namn Sahlin, ingingo ständiga oster med begäran om penningar, under det vån andra håll meddelades, huru allt der vanårdades och bortsiösades. Från fostersonen bref r och begäran om