Aftonbladet – 27 april 1861, sida 2

2. Konkordia. På en annan udde fladdrade från högsta klippan i den tilltagande vinden en ljus klädning, hvilken bars af en lång smärt qvinna, som sjelf stod orörlig med en kikare för ögat. Hastigt visade det klara glaset den lilla båten med de två, som, sittande midtemot hvarandra på tofterna, lutade sig intill hvarandra. Då farkosten landade vid Juannas udde, syntes ingenting... Men nu återkom den med blott en innehafvare och passerade snart förbi höjden, der den ljusklädda qvinnan stod och utsände sina spannande med magnetisk kraft tilldragande blickar, ty nu oehöfde de ej längre glasets tillhjelp för att cunna se. God morgon och farväl, kapten Lauritz! jag trodde att ni redan var på väg till Gö eborg landvägen... Arnar ni resa i den der illa båten? 4 Jag har tagit farväl af min fästmö, som ag gerna ville träffa utan vittnen!4 svarade captenen temligen kärfts COch om. ni vilare vill höra gången af min restur, så... Nej nej, besvära er icke... Jag kunde ej innat än ropa er an, då händelsen gjorde utt jag så tidigt var ute på långpromenad. daosmoreonen är alltid skönare än anmMornar: den lockar med så oemotståndär likan? Jag pre ni rätt liflig uppmär csamhet åt den senare... Mend i har en hel mil mellan Tossene och Berffenlalen, vill jag icke uppehålla er.4 ADh, morgonen är knappt börjad ännu. eDesto svalare är den att resa under... alla hänseenden måste jag rekommendera