Aftonbladet – 27 april 1861, sida 2

mig. Mamsell Konkordia, ni förlåter ju er enfaldig okruserlig sjöman att han så lite förstår sig på artighet och fina seder, at han föredrager en snabb rodd framför hvarje uppehåll, huru angenämt och tillfälligt som helst. Härvid reste sig kapten Lauritz i båten, aftog hatten och lät den ceremoniöst beskrifva en gentil halfsvängning, hvarefter han åter satte sig, fattade årorna och flög af som en pil utan att vidare kasta en enda blick åt kop Den ljusklädda qvinnan slog då klacken af sin höga sko så hårdti stenhällen att klangen kunnat väcka sagans prinsessor, som derinne sofvo sin domedagssömn. Och så litet gjorde hon skäl för namnet Konkordia att aldrig någon i grunden kunnat vara minåre enig med sig sjelf och andra än hon. Detta hindrade likväl icke att hon beherrskade många personer, hvilka i henne sågo endast det väsende, som hon nu blott genom en sträng tuktan öfver sig sjelf syntes vara, nemligen en kraft, en föresyn i goda verk, en älskvärd vän, ett troget stöd åt sin gamla moder och för pastoratets fattigaste innebyggare ett slags lånoch sparbank, alltid tillreds att sköta deras små kommunalbestyr, att skrifva deras försvarsskrifter till tinget jemte hvarjehanda förklaringar, inlaor och böneskrifter till sockenstämmorna dingeembetet. kunskaper, som hon gjorde nde, hade hon redan handlagi och irt sig, under det hon bjelpte sin fader, kronolänsmannen kommissarien Peder Gude Giädda, af den märkvärdiga prestslägten från Bullaren, att sköta hans lilla kontor — ty inkomsterna för honom, som hellre hjelpte än stjelpte den fattige bonden eller strandsittaren, voro så små att han icke på gamla