Aftonbladet – 25 april 1861, sida 3

ma, ät: de penningar, iran, säg, och. .amnade han, om, detta. lyckades, fram, på sommaren; rymma från. regementet: Han umgicks sedermera hela tiden med: den; sålunda, hos; honom väckta tanken, men.då, han på:torsdagen, var på vakt vid Södermalmstorg, hade han i ikväl icke varit uppe tilk lokalen för. det, tillämnade brottet. Deremot på lördags e..m.,. då han efter, erhållen, permission var. ute istaden, begaf han TR till ornsgatan, tittade in 1 boden, der fo å var inne; och. handlade, samt gick in i förstugan för htt förvissa sig att, der. fanns en. dörr som ledde tille boden. . Han. såg äfven, genom. fönstret åt Hornsgatan. att innanför boden fanns ett rum med. blott.enfönsterluft åt gården... På gården varihan, icke-inne. Från Söder, begaf sig Göthe flerpå, genom i staden till Norr och uppåt, Drotthinggatany der, han. träffade en kamrat, i hvars sällskap. han sednarc passerade Hamngatan, der de, jemte en tredje gardist, af. en. herre anmolades; bära några.lårar, hvarmed. de. voro, upptagna till: omkring. kl. 8;.då. de begåfvo sighem till .kasernen. Tanken på det tillämnade brottet låg härunder, oupphörligt. för Göthe, men han, sofi emellertid lugnt om natten. Påskdagsmorgonen: kl. ,10. begaf han, sig. utan. per—— från kasernen, medtagande; i kappfickan-en, hans, sängkamrat tillhörig skaftlös knif, som; fanns instucken, i dennes, skrinlock. På bärskild, fråga. om, anledningen till knifvens medtagande-förklarade, Göthe, att:idetskedde i afsigt Att döda henne(bodmamsellen) om det behöfdes. (Denna knif eller.egentligen knifklinga, som inför. krigsrätten, företeddes, är endast. vid pass 4 tum; lång, ochi synes havtillhörten mindre bordseller .desertknif,. hyars. udd blifvit afslipad på fnedden, så,att densamma, på, eggsidan bildar en skarp, spets: Göthe. säger sig icke ha.med densamma vidtagit någon åtgärd, utan stoppat en. hos sig sådan den var.) Sålunda väpnad begaf han sig. tillsen krog, i. hörnet af Styrmansoch Riddaregaterna; der: han. intog två supar amt åt. ett. bröd och -en, bit lax, hyarpå han I pick direkte; till. Söder och in i huset genom bakporten åt Repslagaregatan.;(huru han. kom att. gå denna, väg efterfrågades ej); passerade gården och öppnade den i portgängen varande förren till bodea, som befanns olåst. Göthes berättelse om hyad som derpår tilldrog sig. skola vi försöka så vidt möjligt återgifva med hans kena ord: Jag steg-inaxberättade han; då var hominne. Jag gickfram till inre kammardörren, som. stod litet på glänt, den var hvyaren öppen eller stängd; jag sköt upp, dörren ch frågte-om der bodde någon fru: Westerberg, itror jag jag sa. Nej, det gör det inte, det känner jag: inte till, svarte hon; och, så. sa ihon: herry fårelof att gå för jag skall kläda på mig; men då ville jag gå in, i: kammarn, för jag itrodde att skrinet fanns der, och då jag gick iframåt byrån sprang hon med detsamma uti boklen. och ville öppna dörrn, Jag förstod att hon iville kalla på hjelp och hon höll redan i läset då.jag tog henne:1 ena armen och drog in henne ii. kammaren; Dä. skrek hon: jelp mig? Hjelp imig! och då skar jag henne-med den der lilla iknifven i halsen; eller hvar det tog, det vet jag inte. Hon ropte då: Låt bli mig! Låt blimig! loch-skrek så mycket hon orkade, och så gaf jag ihenne två hugg till.4 I Auditören: Hvad var Göthes afsigt då Göthe högg henne? . I Göthe (alltjemt under denna berättelse bittert gråtande): Jag tänkte hon skulle dö? ; Uppmanad att fortsätta berättelser, fullföljde Göthe: Och så signade hon af och föll ned. Då gick jäg: fram till byrån; ochi drog ut; tre lådor. för jag trodde: attrskrinet skulle vara.der. Och så föll jag på: knä för att draga ut fjerde lådan också, men; då fick, jag.se skrinet under, soffan. Med: detsamma började hon sparka och: reste sig på knäs Då gick jag ut ur: kammarn i, boden och: fick; se dem deristora knifven. på en fjerding !och: så tog-jag. den, för jag tyckte det var synd jattrhon. skulle; pinas, och skar till så mycket jag II orkade? I På särskilt fråga förklarade Göthe nusatthar hade trött.att Forssberg redan:genom de första hugI geniljutit döden. -Derom tillfrågad, beskref: har vidare Forssbergs: ställning. då, ban slutligen ga! Ii henne baresåret sålunda, att hon stod: på knä. I imedhändernäl på golfvet och, hufvudet alldeles inängande och han: förmörkte: henne icke: gifva h jnågot, ljud ifrån: sig!hvatrken då hon; först börade röra sig eller sedermera då Göthe passerade i körbi herine.: Men dåsmördarensderpås såsom har Ii iu uttryckte sig tog uti henne-och: lade henne rak lång på golfvet, vill det synas som, hade rågotsmedvetände! funnits hos: henne derom; at: I I Göthe riktade mordvapnet mot. hennes: hals, ty H I Göthe: sägersatthon tog upp medi handen mot I halsen; liksom föratt. skydda densamma, och har i tror att de skåror, somjvid besigmingen: funnits å den dödas hand blifvit henne tillfogade i detsamma han med tvålknifven skar henne i halben; Deruhder sade sig Götlig Ha legat på kni: i och tillade han: Jag höll på tills jag såg at Ihon bara ryckte på:sig:litet i armarnas och be H aen.tv Särskildt tillspord huruvida: han sarga: ned) kniften fleras gånger fram: ochtillbaka; sva ade han: Jag tog några tag. Sedän han nu var säker att mamsellen varriktigt löd, gick han öfver liket, som, blifvit liggande ;nedt öfver dörröppningen, ini bodkammaren och ogdet.under soffan:stående skrinet; gick dermed. iter. stigande. öfver liket; ut i boden. och. bröt ler upp skrinlocket med samma stora knif,.med hvilken han: dödat Forssberg: Udden å denn: mif befinnes: också. ha. blifvit,böjd. vid denn: uppbrytning. De i skrinet befintliga penninrarne stoppade hat. hos: sig, sedlarne mellar I skjörtavs och kolletten;. silfret;. somr förvarades 3 n -litenpåse; jemte. sk. i koppar; deremot i väppfickan. Lemnande skrinet! på golfvetgick han derpå till disklådan och tog de penningar. som der funnos. Då skulle jag till och gå fullföljde Göthe sin; berättelse men då så märkte jag att knappen gått ur, slejfen på kap pany. och. derför. gick jagsin i kammarn för. av se efter om der. fanns: någon. knappnål. Med det såmma. fick jag se: den der lilla knifven som jag hade lagt. ifrån mig på bordet; och då stoppade jag den på mig. Der var ett par knappnålar, men. jag kunde ej sätta i dem för di var så småt. Afven vid detta tillfälle hade Göthe stigit, öfver liket då han för Knäppnålarnes skull gick ånyo in.i,bodkammaren och åter ut derifrån. Han: var ute i boden sysselsatt att försöka. göra bruk. af nålarne, då han hörde någon. gå. i förstugan. och tänkte att det kunde vara någon som ville komma in; hvarföre han skyndade till dörren och fattade-i låset för att hålla igen den. Det tog också i dörren och nåon frågade utifrån får jag inte komma in? warpå Götbe sade sig ha svarat. Jo, vänta litet. Straxt derpå såg han mamsell Almgren titta in genom: fönstret från Hornsgatan, hvarföre hån skyndsarmt tog: till flykten. öfver gården, .ut genom bakporten ec upp åt Repstagaregatan. : Sedan Göthe afgifvit denna berättelse, upplästes protokollet öfver den å den mördades lik verkställda obduktionen. Deri ur as flera skador än dem Göthe genom de af honor uppgifna hugg kunnat tillfoga sitt offer. Med anledning häraf tillspord; förklarade Göthe, at ban ej kunde minnas sig ha gifvit Forssberg s flera hugg, än dem han nämnt, men, tillade han, det är naturligt att jag gjort det, fast jag ej kommer ihået.