minnas att bokhållrarna ä hemma, om de Också nu som bäst lura pengarna af hvarandra på kortspel. : Utan att bevärdiga den talande med ett ord, tog Kox ett språng öfver flera hvarf i kedjan, som ögonblickligen bröts, medan de undanskuffade ramlade till höger och venster. Må -ihgen försöka att stifta lag för JörKox —rsläpa hit: menniskan ! Dem gamla besynnerliga! i sina stora höljen kringvirade sierskan syntes nu åter. Se här -— jag kommersjelfmantMen akta dig, öfverdådige, för den syn du i din wvildsinthet framkallat .. Viken tillbaka, 20 -vänner och slå en ring omkring oss. Stig änom den; herr .vadkung, och tag bruden med ... Ochhigif nu akt på det, som skall hända, redlige män och qvinnor! Jag vill roa sällskapet med ett trolleri, soni nog skall väcka munierhet... Får jag visa mina konster 24 Å ; Ja, ja, ropades från alla håll... ju flera, dess bättre !? ; ; En besynnerlig rysning hade börjat genomlöpa den vilde sjöhöfdingens lemmur. Hans blickar stirrade på den trollska ujpenbarelsen framför honom. Från denna s mörka gvnna utgick en röst, som nästan skrämde honom, ty den erinrade om någor långt tillbaka i det förflutna. Icke gick de: emellertid an för den manhaftigaste mer nen kring stränderna att visa rädsla — dei var otänkbart, och så fattade han Guri vid handen och steg med ett kort hånligt skratt inom ringen. Roa oss nu! utlät han sig förnänt. Vi tillåta det; och spelmannen må komma at och spela upp till ringdansen. Nejt, svarade spågvinnan, ingen duns ännu! Här skall våra tyst som i grafven. Alla ska svå med ryggen emot mig, och