Aftonbladet – 22 april 1861, sida 3

Det var alltså på patron: Smiths holme som Jörgen Kox sett den 24-åriga Guri i sin fullmogna blomstring; och det anseehde, hennes stadiga väsende och utmärkta ärbarhet förvärfvat henne, verkade lika mycket på herr Jörgen, söm just hade ett synherigt sinne för dessa då så sällsynta behag: Dessutom måste. hans känslor stegras äfven deraf att en sådan flock af friare! ansåg henne lika önskvärd som han sjelf. Hon var utan all fråga drottningen för alla stränder vidt omkring, och Jörgen frågade sig enkelt om det fanns en vadkung till sådan som han — ett vädjande, hvilket hans kungliga sjelftillit besvarade med ett tydligt nej. Nog af: Guri var värdig att dela både hans sambhällsställning och hans rikedom, hvilken ej vidare hade värde, om den icke kunde få användas i grannlåt på den anspråkslöst klädda qvinnan. i Men Guri syntes, åtminstone i början af sin bekantskap med Jörgen, icke vara angelägen om hvarken friare eller grannlåt. Men: efter hand blef det någon rörelse i hennes hjerta, då hon såg Jörgen Kox i sin pittoreska kostym, en sällsam sammansättning från åtskilliga af hans uppgifna -nationaliteter, och såg huru innerligt grant och konstigt han hvälfde sina mörka ögon öfver hela hennes varelse. Akta sig, madam Guri, rådde bägge bokhållarne i ärligaste välmening, akta sig för Koxen! Fan vete hvad det är för en ök — ingen känner om det är fågel eller isk.4 Och Diedrichsen tillade: Vet hon, madam Guri, jag tror att man kommer sanningen närmast, om man tar honom för en äkta skojare. sedan han klädt af sig de lånta. fjädrarna. i CJag vet icke af andra fjädrar än den örnfjäder han har i sin svarta sammets