Aftonbladet – 22 april 1861, sida 3

filasförare, marknadsriddare eller något dyikt, innan han, efter sjöresor i åtskilliga länder, med pretention på herretitel uppträdde i skärgården, der han nu lefvat öfver ett års tid och dit han anlände med mynt på fickan. Ung, djerf, eldfängd och högligen öfvertygad om sin oemotståndlighet hos könet, hade han likt fjäriln fladdrat från den ena strandrosen till den andra, men nu blifvit så allvarsamt fängslad att han var sinnad ifva sig under, hymens bojor, derest han kunde vinna föremålet: för sin låga. Men detta stod ännu i vägningen, ehuru Jörgen Kox på det sedliga -området stod fullkomligt framom sina yrkesbröder. . Han var öfverdådig ända till det otroliga i knep, dryckenskap, spel och stridslystnad, men med de unga qvinnorna glammade han blott af hjertans grund, och midt under glammet kom ändå en sorgefläkt öfver honom. Detta hade likväl icke synbart inträffat vid den kurtis, som nu var å bane. Men så var det icke heller en skönhet från sillsalterierna som öfvervunnit hans antipati mot det äkta lifvet. Långt derifrån. Det var den ytterst blygsamma, vackra och förståndiga hushödllerskon för herrar bokhållare Diedrichsen och Dittmer, den unga enkan madam.-Guri Anundsson. Guri hade icke inträdt i sitt första giftermål af böjelse. Hon var fattig och ville bli hederligt försörjd. Det barnlösa efter tre år upplösta äktenskapet lemnade henne likväl joke annat i behåll än ett litet tarfNigt bo och den ärbara madamvärdigheten. en tyvärr skyddade henne icke den senare för efterhängsna artigheter, då det nu icke var en tid att förvärfva uppehället genom väfnad och spånad, hade hön med tacksamhet emottagit den ifrågavarande hushållerskeplatsen.