Aftonbladet – 22 april 1861, sida 3

et skulle begära henne af patron, som då kunde få göra: bröllop. Såsom ett ötverflöd af försigtighet sade ändå Guri i den högtidliga stund, när vadkungen erhöll hennes jaord: Du kan väl i allan dar icke mena annat än ärligt med mig?? ; iq tFörolämpa mig aldrig mer med såskamlig fråga!? utbrast Jörgen. 4Jag svär — härvid aftog han den svarta barettew och skakade örnfjädern. med väldig hand — jag svär att jag nära på sättet dig öfver alla :qvinnor jag råkat på jordklotet! Men se icke åt någon annansmansperson med så mycket som ett skär mildt ögonkast, ty då-har du spillt. menniskolif. Ingen får lefva, som frestat dig till sådant bedrägeri mot din sannfärdige ende vän, som skall hålla dig som en prinsessa. Guri log, öfvervunnen. Men har du papper, Jörgen, så att vi få lysa riktigt? Jag vet jw aldrig er gång hyar du var hemma från början. Hvar jag var hemmå från början kar jag icke säga sjelf en gång; och lik igodt om det, när du vet hvar jag nå är.: Papper har jag som duga. Den prest; som icke vill lysa på dem, han kan akta sip att han icke får kortare väg till himmelriket än han räknat på.? å Tala icke så syndigt, Jörgen! Jag säger rena sanningen, då jag tillstår attjagibland är rädd för dig. en ändå är det liksom du vore ormtjusarn.? Nå, det kan jag också vara i nödfall?, menade Jörgen under: ett högt klingande: skratt, ?men helst tjusar jag dutvor, och: dig skall jag bära på min högra hand: Och ;Guri var tjusad och afvaktade under: ängslig bjertklappning hvad husbonden skulle: säga... (Forts.)