Aftonbladet – 22 april 1861, sida 3

mössa, och den kan herrn vara viss om att jag ej tycker missklär honom. Aj. aj, Guri — jag ser henne redan i andanom sväljas af en stor hvalfisk. Guri låtsade icke höra vidare, hon tog sig något arbete och tänkte en hel hop ängslande tankar om den aflägsna framti: den, då hon skulle bli gammal och icke orka arbeta hos andra. i Vid ett annat tillfälle blef det herr Dittmer som på. sitt allvarsammare vis afbröt hennes funderingar öfver ålderdomens en-. samhet och svårigheter. Han: blef dock: icke mera hörd än sim medbroder. Men då patron sjelf nästa gång inträffade på platsen och helt oförtäckt gaf tillkänna sin önskan att Guri icke måtte falla på någon oförlåtlig galenskap, tog enkan till förklädssnibben, torkade sina lysande ögon och förklarade att hon visst hade någon ovän, som velat skada henne hos herr patron. Jag tror icke att madam har någon värre ovän än hon är åt sig sjelt. Tänk blott på hur grufsamt öfverdådigt den karln lefde, innan han fick smak på att snärja en qvinna, som hittills så väl hållit sitt fat i helgelse. Guri rodnade förfärligt och skulle med ord och min hafva förkrossat hvar och en ånnan, som vågat nämna hennes namn på samma gång med något, som varit. Ifall herr patron icke är belåten med min tjenst, så... Prat, prat, madam Guri .; Vi ska icke gå längre för den här gången. Låt mig böra klokare ord härnäst —— nu blir jag ute endast ett par dagar. Men då: detta Shärnäst inträffade några veckor senare, hade händelserna fullt utvecklat sig. Jörgen hade då gjort så utom-ordentliga framsteg i den bedårade Guris ynnest, att det blifvit afejordt att Kox öp