Aftonbladet – 19 april 1861, sida 2

Det stora, det allmänna gick ej mycke bättre, särdeles i fråga om sjelfva berednin. gen af den dyrbara gåfvan, och SE en såg sig nödsakad att uppmana holländare att sätta sig ned i landet och derjemte bevilja en oktroy för sillfiskets inrättande på holländska sättet.Detta allt oaktadt blef ändå ingenting jemförelsevis stort af, hvilket röjes deraf att sjelfva Göteborgs största export 1666 bestod endast af 1;302 tunnor. fter att ånyo hafva försvunnit, återkom sillen sjuttio år senare, och den utomordentliga skilnad, som då egde rum i förädlingskonsten att bereda den, ligger genast i öpen dag. -Enligt uppgift skola mellan åren 1755 och 1760 icke mindre än 90,000 tunnor hafva skickats till utrikes orter, och under följande decennium var exporten från samma stad 100,000 tunnor årligen. Emellertid hade det kostat kronan oerhördt att vid början af denna hafvets offerfest gifva stimmarne ett bättre mottagande än förut. Men sillens mängd var då så stor att den ej kunde fullt tillgodonjutas af brist på folk och brist på kunskap. I motsats till reglementet på 1600-talet mäste regeringen nu, i anledning af folkbristen, utgifva en förordning den 8 September 1752 af lydelse att de, som ville nedsätta sig på kronans egor i skärgården för att idka saltsjöfiske, skulle utan afgift ega frihet dertill och utan betalning erhålla byggnadsvirke. En annan senare förordning återkallade till fäderneslandet sådana svenska Undersåter, som olofligen äåfvikit och nedsatt. sig på utrikes orter, med löfte att om äfven de ville idka saltsjöfisket och till den ändan välja sådana ställen som vore tjenliga för fisklägen, ville kongl. maj:t IR försorg. derom att nödigt utrymme för dylika inrättningar måtte blifva dem till everldlig tid NG samt nödiga hus och fiskarkonp kronans bekostnad för dem uppbyggda. en icke nog härmed. Premier utlofvades äfven och dessa premier voro så underbart stort tilltagna att de utgingo med