Aftonbladet – 18 april 1861, sida 3

Oskyldigt och passande ut. Men at! aj skallig gömma ssakerna sinuti madrasses just det allraförsta ställe, der en något faren man skulle söka efter dem detta varsså oerhördt enfaldigt, att jag i sanning icke kan förklara det på annat sätt än att hon hade mera som tyngde på hennes sinn än det var i stånd att äv och detta är. då mån besintiarn huru mycket hön sattö-pe spel, ganska sannolikt, Huru härmed än må i väroy äro hennes händer nö bundnaock hennes tunga äfven. Framföf min vördnad för er matmor. och säg henne; att-hvarket hennes förrymde man eller .hennes lögnaktiga fjenarinna skall någonsin mer tillfoga henne-något ondt. Hon-har ingenting annat att göra än att muntra upp sig och lefva lyckligt. Jag dricker hennes och din välgång i detta öl; och nu tömmer jag kannan i botten till min egen välgång. Meddessa ord doppade mr Dark sin stora snusdosa i fickan, gaf mig en afskedsblinkning och anträdde ihvisslande sin återfärd till London. Sedandess ha han och Jag aldrig sammanträffat. i Några-ord beträffande min matmor och öfriga personer, hvilka haft någon betydan de roll i denna Berättelse, är det enda som nu återstår för mig att tillägga. Under några månader voro min matmors slägtingar och vänner tillika med mig i stor oro angående henne. Vi fruktade att det icke var möjligt ;att: hon; med -en så liflig Och känslig natur som hennes, skulle kunna bära det slag som. träffat henne. Men vär förmåga att uthärda är, som jag lärt m tro, mera afpassäd! efter de -bördor-som 1 Jag läggas oss än vi vanligen föreställa 05s. har sett många exempel huru personer till allmän. öfverraskning tillfrisknat efter mycket svåra sjukdomar; sedan allt hopp. varit förbi, och jag har upplefvat att se min , matmor återhemta sig från dei. sorg och ångest, för hvilken vi en gång trodde att hon skulle di:ka under. Det dröjde läpge innan ho sig; nen omsorgsful Så