Aftonbladet – 18 april 1861, sida 2

uppspelt. Ack; himmel, hvilken sällhet det är att ha att göra med en sådan sak som denna ! utropade mr Dark, i det han i en slags hänryckning slög sina knubbiga händer mot sina feta knän. Jag hade, för min egen del, en helt olika åsigt af saken; men dristade mig icke uttala den. Jag var för mycket ifrig att få höra på hvad sätt man fått reda på mr James Smith för att ingå i någon argurmeiitering: Mr Dark, söin gissade hvad som föregic inom mig, bad mig sitta ned och började derefter af sig sjelf att lemna mig upplysning om allt som jag önskade veta. Då jag erhöll mina förhållningsorder tillika med upplystingat öm hurt sakerna stodo, började han; öfverraskades jag icke det ringaste af att höra att mr James Smith kommit tillbaka (om du påminner dig, William, så förutsade jag det sist vi träffades: Mån jag blef det oaktadt mycket förvänad öfver den vändning saken tagit, och jag kan inte säga att jag hyste mycken förhöppning att kunna skaffa reda på vår man. Jag följde likväl min förmans anvisning och införde annonsen i tidningarne. Den var stäld till mr James Pmith, men ordalagen voro myc ket försigtiga rörande anledningen hvarföre mani önskade få reda på honom. Två daefter sedan den blifvit synlig kom ett ref till vårt embetsrum, skrifvet af en qvinnas hand: Det var min befattning att öppna brefven, och jag öppnade detta. -Brefskrifverskan var kort och hemlighetsfull; hon begärde att någon skulle mellan tre och fyra samma eftermiddag inställa sig, enligt uppgifven adress, i anledning af den annons som vi låtit införa itidningarna. . Naturligtvis var jag den någon som gick. Som jag visste hvilken mängd personer med namnet James Smith som finnas i London, afhöll jag migsfrån att göra mig några förhoppningar, under det-jag vandrade till möteslatsen: Då jag kommit till. det hus, som 1 brefvet blifvit uppgifvet, visade man mig in i förmMaket, Der låg, hvilande på en