Aftonbladet – 18 april 1861, sida 1

STOCKHOLM den 18 Apri. Utrikes korrespondens. i Berlin den 12 April. Författningskrisen i Preussen, framkallad af herrehusets hårdnackenhet, närmar sig allti mer. och mer. Denna kris har till och med i sjeltva verket redan inträdt och framkallade i går en anmärkningsvärd episod i reptesentantkammaren. Kammaren skulle företag slutomröstning öfver ett lågförslag, hvilket innefattar förändringar i yrkeslagstiftningen, samt isynnerhet lindring i de utgifter och svårigheter; som förvaltningen hittills ådragit yrkesidkarne vid beviljandet och upphäfvandet af koöncessioner. Dnu denna Jag tillika innehåller några skatteför höjhingar, så framstäldes ett försla , som understöddes af representanten Vincke, att på 14 dagar uppskjuta omröstningen öfver lagen, emedan herrehuset tilldess borde ha fattat beslut rörande grundskatterna. Härmed förklarades alltså, attrepresentantkammåi en icke skulle bevilja några nya skatter, innan herrehuset antagit grundskatten eller regeringen genom en -pärsutnämning i masså (forunege de pairs) modifierat mar joriteten i herrehuset. —Förslaget gjorde stor uppståndelse och bekämpades af minirsteren samt af en del utaf den liberala majoriteten och katolikerna. Det afslogs slutligen med 135 röster mot 128, således med en majoritet af 7 röster. Denna tilldragelse åstadkom, såsom nämndes, en viss sensation, och den skall icke förfela att öka. den ilandet rådande oviljan mot herrehuset.: Deremöt måste jag tyvärr betvifla, att den skall föranlåta regeringen til någon mera eftertrycklig: åtgärd mot herretuset. Jag måste till och med förklara, att utsigterna till en utjämning i massa af medlemmar till herrehuset förminskats, sedän man numera kan vänta, att herrebuset skall antaga grund: skatterna, som tillförsäkra de hittills från skatten befriade jordegendomarne en ersättning. . Den sorgliga stagnationeni vår ställnihg skall således ännu en tid fortfara och sannolikt först upphöra genom någon inpuls från händelserna utomlands. iTroligen har ni hört talas om våra junkrars nya Donquixoteri att göra eninsamling till. en hederssköld åt exkonungen af Neapel. Det. lönar icke mödan att spilla många ord härpå. Hvarhelst i verlden något galet up tåg skall utföras eller något bevis på politis. fvnhed gifvas kan man vara viss på att våra ädla junkrar icke skola saknas. Detta bevisade nyligen grefve Schlipperbachs lilla utflygt till Sicilien, hvilken för några dagar sedan skarpt klandrades i representantkammaren af ministern v. Schleinitz. Men den polislager, som attacheen vid preussiska beskickningen i Rom vunnit på Sicilien, lemnar hans stallbröder vid gardet och i herrehuset ingen nattro. De ämna ikläda sig en ny legitimistisk mnarrkåpa genom att förära den italienske bourbonen en preussisk-feodal hederssköld. Den som, om också blott till hälften känner våra pseudoaristokrater, skall ej förundra sig häröfver. Det pikanta i saken är blott, att man till och med på högre ort är missnöjd med detta konspiratoriska upptåg af våra ultras. Konung Wilhelm har hittills ådagalagt föga sympati för den italienska enhetsrörelsen, men detta baksluga beteende af högkonservativa sammansvurna stöter hans redbara och öppna sinne. Deraf följer, att våra pseudotories skadat sig sjelfva med sina bourbonska bocksprång, genom hvilka de dumt nog höppades ställa sig in: KL