Aftonbladet – 17 april 1861, sida 3

man, kärande; samt konditörn J. G. Cumlin, i hofrätten. uteblifven, svarandey angaende Wickmans till bemälda rådhusrätt instämda påstående att; på. grund af en utaf Cumlin på handlanden N.;O. Carlsson den 26 September 185! : dragen och af Carlsson till betalning .acceptefe vexel å:392 rår 17 sk. riksgälds, som skulle fyra månader från nyssberörde dag till Wickman eller ordresbetalas, och, efter det vexeln, i anseende till bristande betalning, blifi vit protesterad samt Carlsson i konkurstillstånd försatt, utbekomma af Cumlin nämda belopp. jemte ränta och provision samt ersättning för frötest och rättegångskostnader. Uti dennasak rade rådhusrätten genom det motvädjade utslafet sig utlåtit, att enär Wickman genom rådhusrättens den 6 Februari ofvannämnde år meddelåde utslag, som vunnit låga kraft, fått sin på omförmälda vexel grundade; fordran till betalning af acceptanten, handlanden Carlsson, fastställd, och visadt vore, att utmätning för samm: fordrans utbekommande hos Carlsson blifvit sök: oci vunnen, Wickmans ifrågavarande käromå icke kunde i vidsträcktare mån bifallas, än at: Cumlin ålades till Wickman, vid tvång af ut fnätning, betala hvad-af-det utmätta godset och Carlssons gäldbundna-bo icke kunde utgå, hoffätlen genom ofvanbemälda dom förklarat si; icke hafva funnit skälvatt på Wickmans klaga i detta utslag göra ändring. I. anledning häraf har Wickman, som läre; hafva försutit laga tid;att i hofrättens berörda doft söka ändring, sedermera uti en till justitic ombudsmannen ingifven skrift fört klagan, och har klagoskriften blifvit: meddelad Svea hofräti. som i skrifvelse den 24 sistlidne Januari, met tillkännagifvandesatt: sedermera aflidne sorh Carl Konrad Qvensel; som i afgörand nu ifrågavarande mål deltagit, då vore för sjuk dom från tjenstgöring befriad, insändt ett ar de i målets afgörande för öfrigt deltagande hofrätts ledamöter, nemligen hofrättsrådet och riddarer J. A. Örbom, hofrättsrådet och ridd. N. P. Ud denberg samt adjungerade ledamoten, nu mer: t. f. protokollsekreteraren i -justitierevisions expeditionen G. W. Westberg, i anledning a klagoskriften, afgifvet utlåtande. fter att ha redogjort för innehållet af hofrättens utlåtande och för hvad justitieombudsmannen inhemtat af i hofrätten förvarade hand lingar i målet, yttrar han sig derom för eger räkning sålunda: Vid betraktande af hvad sålunda i dett: ärende förekommit, har jag funnit att, då dc fordringsbevis, Wickman hos domstolen i saker företedde, varen i öfverensstämmelse med vexel lags 1 8 affattad vexel, och således, enligt sanr ma lag, borde såsom grund för vexelrättr-var: ällande; då den derjemte blifvit af behörig godännare rätteligen accepterad och, sedan vid förfallotiden betalning uteblifvit, i föreskrifven tic och ordning hos godkännaren protesterad, i följa hvaraf vexelns innehafvare var berättigad att anställa och inom den i vexellagens 77 8 stadgade tid af tre månader efter vexelns förfallodag verkligen anstält återgångstalan för bristande betalning; då för sådant fall 45 8 af merberörde vexellag stadgar, att dylik talan må anställas på en gång mot flere eller alla vexelgäldenärer, eller särskildt mot hvilken som helst af dem och att förthy innehafvaren af vexeln ej är bunden vid öfverlåtelsernas ordning eller de: val han en gång gjort; då 40 af samma lag bjuder, att vexelgäldenär ej är skyldig betala, de ej vexeln till honom aflemnas och gritteras samt 1 Si sammanhang dermed innehåller att; om godkännaren å förfallotiden ejbetalar hela vexelsumman, innehafvaren dock är förbunden au emottaga hvadshan får och att afbetalningen på vexeln teckna så och särskildt qvitto meddela om det äskas, hvarföre all fara för dubbel betalning af hela eller någon del af vexeln är undanröjd; samt då 89 S, i fråga om rättegången i vexelmål, bestämmer, att vexelgäldenär endast eger begagna sådana jäf eller invändningar, som äro .grumdade på vexelns -beskaffenhet och i sjelfva vexelrätten eller till: hvilka han kan vara befogad, på grund af sitt omedelbara förhållande till käranden; Wickmans käromål i denna sak, der något jäf af nyss beskrifna art icke yppat sig, bort i sin helhet och således i väsendtligen vidsträcktare mån, än som skett, bifallas. N i Efter att sålunda hafva framstält sin uppfattning af saken och de stadganden i gällande vexellag, som han ansett på densamma tillämpliga, öfvergår hr justitieeombudsmannen till granskning af det utaf hofrättens förbemälde ledamöter atgifna utlåtande, yttrande han derpå till slut: Efter hvad jag sålunda andragit och erinrat, torde det icke behöfva tilläggas, att jag funnit hofrättens ifrågavarande dom sakna stöd af gällande lag rörande det rättsförhållande, som skulle genom domen afgöras, och att deremot klagandens vid samma dom gjorda anmärkning, efter mitt omdöme, är befogad. Och då saken törer en fråga af betydande vigt inom kreditlagstifningen, hvilken länge påkallat och under senare tid tillvunnit sig lagstiftande maktens synnerliga uppmärksamhet; då för samma ändamål, som fordrat och fordrar nya lagars stiftande i handelsoch näringsrörelsens särskilda grenar, det måste vara lika vigtigt att redan gifna änlamålsenliga lagar rätt förstås, tillämpas och efterlefvas, och då jag af-det utlåtande, hofrättens iedamöter i denna sak afgifvit, måste sluta, att de vid framtida utöfning af domarekallet skola i likartade fall låta sig bestämmas af enahanda Wigter i en vigtig rättsangelägenhet — åsigter. hvilkas lagstridighet synes mig gifven och hvilsas tillämpning hotar att undergrä sjelfvs srunden för vexelrättens och vexelrö ns betånd, har jag, om än det anmärkta felet, såson itan tvifvel ursprungligen i tillkommet genon. örbiseende af den pröfvade rättsfrågans särskilIla beskaftenhet och således, derest det blifvit nedgifvet, kunnat anses af ringa betydelse, helst let i förevarande fall icke vållat någon större kada, likväl, i betraktande af den verkan,son n öfverrätts domslut ofelbart utöfvar på fanske nånga underdomstolars behandling och bedömanle af likartade rättstvister, äfvensom afden särkilda menliga inflytelse på affärsrörelsen, som, -fter hvad redan är antydt, utan tvifvel vore att yefara, derest oriktiga och vilseledande föreställningar om vexelns natur och rättskraft hos domtolarne vunne insteg eller befästades, trott mi cke kunna undgå att hos E. K. M:t i underd. inställa åtal emot Svea hofrätts ofvanuppräkrade ledamöter, med undantag naturligtvis al mmera aflidne assessorn Qvensel, för det att de ti hu ifrågavarande sak fält orätt dom; utbedande mig 1 underd. att, sedan min sålunda annängiggjorda talan bliffit bemälde hofrättsledanöter meddelad öch de deröfver sig förklarat, indfå del af handlingarne för attytterligare unlerd. yttrande och slutpåstående afgifva. — Såsom tillägg till. vår redogörelse för nvad som förekommit i det af pastorn vid här-arände katolska församlingen, Bernhärfd, emot ädman Brodin öch konsul Fenger ånhängigjorda mål angående redovisning förtestamentsmedel, tillkommande katolska församlingens fattiga, törde vi böra återgifva nedanstående afveterbörande tjensteman vid justitiekollegium meddelade intyg: lade intyg: oo läg SÄ Kas